Sida 345
KEMI OCR BERGSVETENSKAP
35
Mars 1908
nnas inga järnsalter vid anoden, så kunna de ej helles angripas af vid anoden urladdade S04-ionerna, d. v. s. de kunna ej oxideras, ir uppstå alltså inga högre oxiderade järnsalter, som kunde inverka adligt på kopparn, hvilket äfven de praktiska resultaten visa.
Efter dessa allmänna betraktelser af förfarandet, vilja vi nu skrifva det första efter denna metod arbetande elektrolytiska koprverket, som är anlagt vid koppargrufvan Miedzianka vid Kielce. ecinv (ryska Polen) ej långt från de tyska och österrikiska gränna.
Då för själfva grufdriften endast tillredningsarbetena (sänkning af akten och drifning af stollarna) kommit i gång, är malmproduknen för närvarande inskränkt till den vid detta arbete erhållna tlmen och följaktligen mycket liten. Dock kan man vänta en snart ;ande malmproduktion, då dessa arbeten bedrifvas med de moderate tekniska hjälpmedel.
I Miedzianka uppfordras som malm kopparglans, lazurit, malaoch koppargrönt. De rikaste malmerna innehålla ända till 45 %, fattigare c:a 15% koppar.
Hyttan är för närvarande i följd af den ringa malmproduktio- (i uppförd för en produktion af endast 100 kg. koppar pr dag, ck är hänsyn öfverallt tagen till betydande utvidgning. Den vid ttan befintliga vattenkraften är helt och hållet monterad och en inzis-turbin om 50 hkr uppsatt, ehuru ännu blott c:a 1 5 hkr begagnas, •ssutom finnas i närheten flera vattenfall, hvilka sedan skola tagas mspråk medelst elektrisk kraftöfverföring.
Då största delen af malmen är i form af sulfid, måste den först tas. Såsom redan förut nämnts, skall vid röstningen bildas en indning af kopparsulfat och kopparoxid. Oxiden upplöses vid raktion af den från elektrolysen kommande svafvelsyran till sulfat, der det att det i den rostade malmen redan befintliga sulfatet utgör ersättning för den vid utlakningen af malmresterna kvarstannande ifvelsyran.
Då det för elektrolysen är alldeles likgiltigt, om luten håller :t eller mycket fri svafvelsyra, är det ej heller nödvändigt att för. ilandet mellan sulfat och oxid är bestämdt, tvärtom kan detta riera inom vida gränser.
Röstningen måste dock ledas så, att ingen svafvelkoppar linnes ar i den rostade malmen. Denna skulle ej lösas af svafvelsyran !i skulle således förorsaka en kopparförlust och mycket inskränka szczynski-processens användbarhet.
I de flesta rostugnar är det ej möjligt att oxidera all svafvelppar, något som man vid den torra metoden icke heller eftersträfvar.
Att finna en lämplig rostningsmetod förorsakade därför till en rjan stora svårigheter.
Efter många fåfänga försök uppfanns följande anordning, som at sig mycket ändamålsenlig.
Malmen krossas först, blandas därpå med 5 % lera och vatten en gröt och formas i en press till tegel. Genom pressningen rtskaffas så mycket vatten, att briketterna kunna gå direkt till rost. nen utan föregående torkning.
Rostugnen består af ett litet, murad t schakt, som står i för. ldelse med en till halfva dess höjd murad eldstad. Upptill befinr sig den med en järnplatta täckta insättningsöppningen, och nedtill anbragt en med dörr stängbar dragöppning.
Gången af röstningen är följande:
Briketterna nedstjälpas ofvanifrån och uppvärmas af de bortende gaserna. Uttagas genom den nedre öppningen färdigrostade ketter, sjunker den sista chargen alltjämt djupare, tills den uppnår itningszonen och direkt träffas af gaserna. Dörren till dragöppnina har en reglerbar lucka, så att genom densamma kan insugas en afpassad mängd luft, att röstningen går rätt. Luften uppvärmes nom de briketter, som redan lämnat rostningszonen, och blir därigera kraftigt förvärmd. De färdigrostade briketterna äro således ren något afkylda, innan de uttagas. Rostugnens värmeekonomi är ■ eket god, så att bränsleåtgången blir mycket liten.
Briketterna äro så porösa, att röstningen försiggår äfven öfvert i det inre, hvarigenom all svafvelkoppar oxideras. Genom Iningen förstärkes luftdraget och befordrar därigenom oxidationen, iktiskt öfvergår i denna ugn all koppar i oxid eller sulfat. Olösa kopparföreningar finnas alltså icke i den rostade malmen.
Vid röstning af »småmalm» synas icke alla småpartiklar komma • beröring med luften, då det vid detta slags röstning aldrig lyckas 1 oxidera all svafvelkoppar. A andra sidan tyckes äfven det genom ; Iningen alstrade kraftiga draget vara nödvändigt för svafvelkopparns bständiga omvandling.
Ugnens skötsel är ytterst enkel. Äfven om briketteringen tager ' bete, så blir det sammanlagda arbetet icke större än vid afstjälp- ||
ningsugnar. Vid större anläggningar bör man uppställa briketteringsmaskiner, som erfordra helt ringa skötsel. Kostnaderna för dessa maskiner äro icke större än att de tillsammans med kostnaderna för ofvan beskrifna enkla och effektiva rostugnar alltid understiga kost naderna för en mekanisk rostugn af »småmalm».
De rostade briketterna krossas åter, hvilket kan ske fort och utan stor kraftförbrukning, då desamma aldrig hafva någon fast struktur.
Den rostade och åter krossade malmen utlakas succesivt i flata träkar med den från elektrolysen kommande luten, som innehåller c:a 7 % fr> svafvelsyra, på sådant sätt, att den del vis mättade lösningen träflar frisk malm, under det att den sura träffar den redan till en del utlakade malmen, hvarvid alltså motströmsprincipen användes mellan malm och lut. Då vid elektrolysen alltid något vatten afdunstar och å andra sidan äfven vätska kvarstannar i malmåterstoden, måste nytt vatten tillsättas.
Den från lutbehållarna kommande kopparsulfatlösningen, som innehåller c.a 5 % koppar och c:a 1 % fri svafvelsyra, är grumlig och måste därför passera en filterpress. Den klara luten samlas i förrådscisterner under extraktionskärlen och är färdig för kopparutfällning.
Elektrolysörerna bestå af med bly klädda träkar, och i hvarje sådant nedhängas 9 st. anoder af med bomullsväfnad omgifna blyplåtar och 8 st. katoder af tunt kopparbleck (Mutterblech). Mellan hvarje anod och katod är anbragt en omrörare af trä, som håller elektrolyten i ständig rörelse.
På långsidan af baden äro anbragta kopparskenor, af hvilka den ena är förbunden med anoden, den andra med katoden.
Baden äro således mycket lika de bad, som användas vid kopparraffinaderierna, blott att i stället för den lösliga kopparanoden användas olösliga, och att i stället för inblåsning af luft omrörare användas för att hålla elektrolyten i rörelse.
Så snart badet är fyllt med den från extraktionen kommande luten, slutes strömmen, och går sedan genom hvarje bad 900 ampere vid 2,25 till 2,50 volt.
Strömmen sönderdelar, som redan är nämndt, kopparsulfatet i koppar, som utfälles på moderblecken, i fri svafvelsyra och i syre, hvilket man låter bortgå. Kvantiteten utfälld koppar utgör pr ampéretimme 1,1 gr. och motsvarar således nästan det teoretiska. Åtgången af
elektrisk ström utgör pr kg. koppar
1000 x 2,375
1,1
= 2,16 kilowattim¬
mar eller 3,2 till 3,5 hkr, allt efter dynamons storlek och verkningsgrad samt kraftledningens längd.
För framställning af en ton koppar pr dag erfordras sålede, c:a 135 hkr.
I följd af den nuvarande ringa malmproduktionen äro blott 4 bad uppställda för c:a 100 kg. koppar pr dag, hvilka matas af en dynamo på 900 ampére och 10 volt.
Luten utsättes så länge för strömmen, att den ej innehåller mera än c:a 1 till 1,5 % koppar och samtidigt halten af fri syra åter stigit till c:a 7 %, hvilket man märker på vätskans affärgning. Då ett kar innehåller c:a x m.s åtgår för att utfälla kopparn c.a 35 timmar.
Luten aftappas och återgår till extraktionen. Baden fyllas all tjämnt med frisk lut, till dess katoderna blifvit c:a 20 till 30 mms tjock, hvilket tager c;a 1 månad, hvarefter de upptagas och ersättas med nya moderbleck.
Katodkopparn har en jämn, ljusröd färg, är nästan kemiskt renännu renare* än elektrolytkoppar från kopparraffinaderier, har metallklang och säljes direkt utan omsmältning.
Moderblecken till katoderna framställas på kändt sätt elektrolytiskt, i det att i ett godtyckligt kar inhängas katoder af med grafit inrifna kopparbleck. Så snart den utfällda kopparn på hvar sida af blecket fått en tjocklek af c:a '/2 mm., uttagas blecken, det utfällda löstages och användes som ny katod.
Driften är ytterst enkel samt fordrar ringa tillsyn, och man behöfver ingen dyr, uppöfvad personal, utan kan använda vanliga arbetare. Ledningen af driften kunde därför i föreliggande fall öfverlämnas till en gammal mjölnare, som var bosatt i närheten af vattenfallen.
Det vore naturligtvis möjligt att tillvarataga det vid anoden utvecklade syret och däraf draga en ganska vacker extra inkomst, men då skulle åter fördelen af den enkla badkonskruktionen gå för¬
lorad.
En andra anläggning, hvilken skall arbeta efter l.aszczynskiprocessen, är nu under byggnad i guvernementet Semipalatinsk Sibirien) vid öfre Irtisch.
* Förefaller red. tvifvelaktigt.
1
Källa: Internet Archive ·
