Sida 346
36 TEKNISK
Anläggningarna skola utföras för en produktion af j,i ton koppar pr dag, under det apparater tills vidare uppställas för blott */2 ton. Öfre malmlagret i därvarande fyndighet är oxideradt och därför bortfaller tills vidare röstningen. På större djup väntar man dock svafvelhaltig malm. Då malmen blott innehåller c:a 5 % koppar, blir vid utlakningen lösningen blott 2,5 %-ig, dock utfälles vid eletrolysen allt på 0,5 % när, så att kopparförlusten blir ganska liten, h vilket äfven ingående försök visat.
För införandet af detta förfarande vid sist nämnda verk var i första hand anläggningens enkelhet och driftens säkerhet bestämmande, då man har öfver 700 km. till närmaste järnvägsstation.
Förfarandet är skyddadt genom patent. Trots att den första anläggningen knappt varit i gång mer än ett år och hittills är mycket litet känd, intressera sig många verk för processen, och en vidare utbredning är snart att vänta.
En jämförelse mellan driftkostnaderna vid det elektrolytiska förfai-andet och vid hittills använda framställningsmetoder är lättast att företaga vid sådana verk, vid hvilka malmen rostas svafvelhaltig och utlakas samt cementkoppar framställes medelst järn.
E11 anläggning för framställning af 1 ton koppar dagligen ur befintlig lut ställer sig på c:a 45000 Mark (elektrolysörer, dynamo , cisterner, pumpar och tillbehör). Vid ej för dyr ångkraft ställa sig kostnaderna för elektrolysen, inkl. anläggningens amortering, ungefär lika höga som kostnaderna för anskaffning af järn till en cementeringsanläggning.
Den vid Laszczynski-processen erhållna kopparn är direkt säljbar elektrolytkoppar, under det man vid fällning med järn blott erhåller cementkoppar, som först måste gå till en kopparhytta. Prisskillnaden mellan dessa båda kopparsorter kommer alltså elektrolysen till godo, och redan den rättfärdigar införandet af sistnämnda förfarande.
Bland andra fördelar af ej ringa värde vid den elektrolytiska framställningen af koppar ur malm, återstår ännu att nämna, att röstningen är mycket enkel (ingen förberedande behandling eller efterrostning nödvändig), att all koppar erhålles på en gång vid en utlakning, att kopparförlusten i bränderna är ytterst ringa, då genom det beskrifna rostningssättet all svafvelkoppar oxideras och den bildade kopparoxiden och kopparsulfatet fullständigt lösas af den från elektrolysen kommande luten, och att luten kan hållas mycket kopparfattig och rationell läkning och tvättning, användas. Kopparförlust vid själfva elektrolysen äger ej rum.
Användandet af denna process är särskildt fördelaktigt, där det finnes billig vattenkraft eller elektrisk kraftöfverföring och kolen äro dyra i inköp. Detsamma gäller, om billig råolja för Dieselmotorer eller masugnsgas stå till förfogande.
Äfven vid hyttor, som ligga i bergstrakter långt från kommunikationer, så att transportkostnaderna för det till cementeringen nödiga järnet bli större än inköpspriset, som ofta är fallet i exotiska länder, och hvarken billiga kol eller vattenkraft finnes, är elektrolysen fördelaktigast, då här Dieselmotorer kunna användas, hvilkas råoljeförbrukning efter vikt motsvarar blott hälften af det vid cementeringen nödiga järnets, så att transport- såväl som totalkostnaderna vid elektrolysen blifva mindre.
Det bör likaså bemärkas, att malmens halt af andra metaller*) såsom järn, zink, bly, arsenik, antimon o. s. v. ej förosakar några störningar vid den beskrifna processen.
Vid sådan malm, vid hvilken framställningen af koppar på torra vägen icke synes räntabel, t. ex. vid låg procentig malm eller pyriter, hvilka efter kopparns borttagande skola bearbetas på järn, torde Laszczynski-processen visa sig fördelaktig.
Då vid denna process äfven mindre anläggningar arbeta ekonomiskt och tillfredställande, kan man bygga elektriska kopparhyttor direkt vid mindre bergverk eller kemiska fabriker (t. ex. svafvelsyrefabri. ker) som rosta kis, äfven om den erhållna totalmängden koppar icke är stor och därigenom undvika att sälja malmen resp. bränderna till kopparhyttor.
Vid de stora elektrolytiska kopparraffinaderierna måste elektrolyt bytas, så snart den upptagit för mycket föroreningar. Dessa lösningar förarbetas för närvarande mest på cementkoppar eller kopparvitriol. Det bör bli mycket lätt för dessa raffinaderier att enligt denna process förarbeta äfven affallsluten på koppar, ty baden och strömkällan finnas, och det fordras blott att i några bad nedhänga omlindade bly. anoder. Vid riktigt val af strömstyrkan kan då all koppar utvinnas ur affallsluten, så att icke ens ett spår däraf återstår.
*) Förefaller red. tvifvelaktigt.
TIDSKRIFT 28 Mars ,9ci
Verk, som på galvanisk väg framställa kopparrör eller anc kopparföremål, hafva hittills varit tvungna att förarbeta elektrolytkopp; under det att de nu kunna köpa malm och direkt förarbeta den till färdigt fabrikat i befintliga apparater.
FRÅN BERG SH AN DTERINGENS VÄNNERS ÅR MÖTE I ÖREBRO DEN 28 JANUARI 1908.
Här nedan återgifvas i sammandrag de föredrag jämte diskussion* som vid detta möte förekommo.
..
1 Aldre och nyare belysningssätt i svenska grufvoi
Föredrag af Nils Hedberg.
Talaren uppdrog först en historik öfver grufbelysningj i äldre tider samt förevisade en mängd äldre gruflampc tillhörande grufingeniören H. Sundholms unika samlii af dylika. Det äldsta gruflyset, torrvedsblosset, hvilk äfven förevisades, hade i ett par svenska grufvor bib hållit sig ända tills för ett par år sedan, på sista tidi dock uteslutande vid inspektion af större arbetsrum. Lar por för rofolja hade äfven funnits men måst vika för ta ljuset, och egendomligt nog lära dylika ljus ännu i dem dag användas i en del svenska grufvor. Allmännast i bri äro f. n. fotogén- och gasoljelampor, särskildt de sistnämnd; den vanliga s. k. skultunalampan för gasolja väger 2c gr., kostar kr. 1,20 i inköp och lyser i 6 timmar me 1 x/4 normalljus styrka.
Samtliga dessa belysningsmedel hafva det felet a lysa dåligt och röka mycket samt skämma snart luften} trånga arbetsrum. Grufarbetare äro ock vanligen besv rade af sot i andedräktsorganen. Man har därför på s naste tiden vid några gruffält börjat öfvergå till de m» dernare belysningsmedlen, acetylen och elektricitet.
I Grängesbergs grufvor användes sålunda till den ro liga belysningen nästan uteslutande acetylenlampor, »Anrik tillverkade af Svenska Anriknings A. B.; dessa väga 84 gr., kosta i inköp 6 kr. pr st. och lysa i 8 timmar me 12,5 normalljus’ styrka; kostnaden pr timme framgår nedanstående jämförelser.
Kostnaden pr ly stimme:
Gasoljelampa fr. Skultuna .. Acetylenlampan » Anrik »
Total
Pr normal-
kostnad.
ljus.
0,8 öre
..
0,6 ore
1,3 »
0,1 »
Utgiften pr timme blir således 60 % större för ac< tylenlampan, men då lämnar densamma tio gånger s starkt ljus och har dessutom fördelen att ej röka elle förstöra luften.
Ganska intressanta jämförande försök hafva gjorts ! tillslutna mindre grufrum i Grängesberg öfver luftens fört rering genom olika sorters lampor. Så t. ex. i en stigort — där ventilationen är sämst — steg kolsyrehalten vid timmars belysning med gasolja 145 % men blott 32 % med acytylen, således blef kolsyrehalten 4 l/2 gånger s stor med gasoljelampa som med acetylenlampa, ehuru ljus kraften hos den sistnämnda var 10 gånger så stor som me«l den förra. Grufarbetarna, hvilka dock själfva få bekost; sitt lyse i grufvan, hafva i Grängesberg allmänt öfvergat till acetylenlampor, oaktadt dessa kosta mera såväl i io köp som pr timme; för att underlätta denna öfvergångl tillhandahåller gruftorvaltningen i Grängesberg åt sina ai betare till nedsatt pris såväl lampor som karbid. — Ace tylenlampan är mycket lättskött.
Källa: Internet Archive ·
