Sida 397
TEKNISK TIDSKRIFT
TRETTIOÅTTONDE ÅRGÅNGEN
AFDELNINGEN
FÖR
KEMI
Stockholm 1908.
och BERGSVETENSKAP
Redaktörer: G. H. HULTMAtl och K. A. WALLROTH
Haft. 7
Afd. för Kemi och Bergsvetenskap
utkommer fjärde lördagen i hvarje månad. Prenumerationspris, incl. postp., 6 kr. pr år.
22
Aug.
Meddelanden i Kemi sändas tilllngeniör G. Ii. Hultmati, Värtan (R. T. 29 51, A. T. 74 26), i Bergsvetenskap till Kontrolldirektör K. A. Wallroth, Kungl. Myntet (R.T. 37 04).
1908
FÖRSTA ALLMÄNNA SVENSKA KEMISTMÖTET DEN 29-30 MAJ 1908.
Första allmänna svenska kemistmötet ägde rum frelagen den 29 och lördagen den 30 maj i Stockholm på Svenska Teknologföreningens lokal och var besökt af omkr. 150 personer.
Fredagen den 29 maj.
Förhandlingarna öppnades kl. it, 20 f. m. af heders- »rdföranden, professor P. K/ason, med följande hälsningstal.
M. H.
Då jag nu går att fullgöra det hedrande uppdrag, som blifvit nig anförtrodt, att öppna detta mötes förhandlingar, så är det i änslan af, att detsamma inför ibland oss ett nytt moment i våra träfvanden att främja gemensamma angelägenheter, att vi därmed ieträda en ny väg, som vi hoppas skola tillföra oss gagn och nytta, tt det icke är en effekt af en tillfällig sinnesstämning, som i dag r liflig, men snart lägger sig till ro, utan att det frö, som i dag och morgon nedmyllas, liknar det, som från såningsmannens hand faller den fruktbara jordmånen och bär riklig frukt.
Man framhåller ofta här i landet våra rika naturtillgångar, ag tror, att det är väl så bra att erinra sig, hvad naturen omkring >ss lär, att man kan nå stora mål äfven med små resurser. I.åtom •ss därför icke stirra oss blinda på lejonet, därför att det är djurens :onung, utan låtom oss lära af bien, af myrorna. Äfven för oss ;äller det, att den kraftigaste häfstången för framgång är ihärdighet det enskilda, sammanhållning i det gemensamma, trohet mot det llmänna.
Den kemiska industrien i dess många skiftande faser och forner är ock väl värd vår möda, ty den spelar i samhällsorganismen •lodets roll i den lefvande, den hämtar sina råmaterial förnämligast rån de lefvande alster vår fädernejord bär i sitt sköte; dess produkter itgöra ett nödvändigt underlag för vår handelsbalans, dess blomstring ■ nedför kraft utåt, kultur inåt.
I tillkomsten af detta första allmänna kemistmöte och i det alrika deltagandet däri vilja vi gärna se ett erkännande af, att det ör oss kemister finnes något, som är vår gemensamma angelägenhet,
: lågot som är vår gemensamma plikt, något som vi samfäldt böra erka för. Strödda som vi äro såsom agnar för vinden öfver ett tort land, behöfva vi lära af hvarandras erfarenhet, behöfva vi tyrkas af hvarandras stöd, behöfva vi lifvas af hvarandras vänskap, •lå dessa möten därför blifva oss till gemensamt och varaktigt gagn. •led denna önskan får jag härmed förklara det första alllmänna venska kemistmötet öppnadt.
Härpå intogs ordförandestolen af professor IF. Palmer , som omedelbart öfverlämnade ordet till professor K/ason för hans föredrag
Om rening af afloppsvatten från sulfitfabriker.
I. Inledning.
Till de många vattenfrågor, som industrien under ■•in utveckling föranledt, har den under de två senast för-
II •*
Il -
flutna decennierna i hög grad uppblomstrande tillverkningen af sulfitcellulosa lagt en ny. Såsom vanligt har man ock här två intressemotsatser, å ena sidan vattnets och fiskets försämring genom affallsvattnet, ä andra sidan hänsyn till industrien själf, hvilken är ett särdeles viktigt näringsmedel för vårt ekonomiska lif, en af de förnämsta af dem, som producera våra exportvaror.
Då sulfitcellulosaindustrien haft sin upprinnelse här i landet, hvars förutsättningar för densamma äro säkerligen lika goda som i något annat land och bättre än i de flesta, var att vänta, att densamma hos. oss skulle tidigt komma till blomstring, men också som en oundviklig följd däraf, att dess olägenheter också tidigt skulle här göra sig förnimbara. Så har ock varit förhållandet. Olägenheterna ligga, som redan antydts, förnämligast i affallsvattnet. Detta är visserligen i och för sig själft, vederbörligen utspädt, ingalunda skadligt, utan kan utan fara förtäras af både djur och till och med människor, men den mängd organiska ämnen, som finnas däri, och den stora skala, i hvilken denna industri drifves och måste drifvas för att blifva lönande, gör att densamma indirekt kan vålla obehag och intressestörningar. Där åtelen är, där äro ock örnarna; där medel finnes för existensen af organiskt lif, där existerar det också. Lifvet själft har liksom dess främste representant, människan, en konservativ och en liberal sida. Den senare får sitt uttryck i dess anpassningsförmåga, och det är verkligen ej blott ingeniörer, affärsmän och arbetare, som anpassat sig för sulfitindustrien och lefva på densamma, utan ock otaliga väsenden i de vattendrag, hvari sulfitfabrikerna uttömma sitt affallsvatten.
Däraf vållade olägenheter blefvo hos oss på ett och annat ställe akuta redan i början af 1890-talet. Hammarby sulfitfabrik i Gestrikland var med en årstillverkning af cirka 10 000 ton Sveriges dåvarande största fabrik. Då den ligger vid en jämförelsevis liten flod med en medelvattenmängd af 5 — 6 m.3 pr sek., kan man ej undra på, att här förekommo för första gången klagomål af dem, som ansågo sina ekonomiska intressen skadade genom den afifallslut, fabriken utsläppte i floden, hvilken lut vållade försämring af dess vatten.
Det är för de anordningar, som på mitt förslag kommit till utförande vid sagda och ett par andra fabriker) efter att hafva blifvit af vederbörande länsstyrelser fastställda
I
Källa: Internet Archive ·
