Sida 400
84
TEKNISK TIDSKRIET
2 2 Allg. igo!
torr cellulosa och en vattentillgång af i m.s pr sek., så ökas åvattnets mängd af lösta ämnen med 1 1 8 mg. pr liter, hvaraf 8,5 mg. utgöras af CaO. Antaga vi åter det förut anförda fallet, att 80 t. lösta ämnen gå i affallsvattnet pr dygn och att vattenmängden utgör 4 m.s pr sek., komma de lösta ämnenas mängd pr liter i vattnet att ökas med 230 mg., hvaraf 17 mg. utgöras af CaO. Antages slutligen 10 ton torr sulfit dygnsproduktion och 0,5 m.3 vatten pr sek., gör detta pr liter 289 mg. lösta ämnen, hvaraf CaO = 20 mg.
Af det sagda framgår, att äfven i extrema fall är den mängd kalk, som tillföres vattnet från en sulfitfabrik, ganska ringa, då man räknar pr liter vatten.
Ofvan angifna utbyte af 45 % cellulosa pr torr vikt trä gäller endast vid framställning af starkmassa. Framställes lättblekt massa, löses mera cellulosa, så att utbytet alltid blir lägre och följaktligen mängden af de ur veden lösta ämnena större. Någon hänsyn härtill torde emellertid i fall som de här föreliggande ej behöfva tagas, helst utbytet i praktiken naturligtvis allt efter koktemperatur, vedens beskaffenhet m. m. städse varierar.
V. Bestämmandet af afdunstnings- och glödgningsåterstod i vattnet och deras betydelse för bedömandet af vattnets beskaffenhet.
Afdunstar man sulfitafifallslut till torrhet och glödgar återstoden, så skall man finna, att glödgningsresten utgör c:a 10 % af glödgningsförlusten, hvilken senare representerar i det väsentliga de organiska ämnena, som blifvit lösta ur veden. Känner man nu tillika vattnets egen afdunstningsoch glödgningsrest och därmed ock dess glödgningsförlust, sa skulle man kunna beräkna, huru mycket som finnes kvar af de ur veden lösta ämnena i vattnet och sålunda äfven huru mycket som bortjäst, allt under förutsättning, att den kalk, som med affallsluten tillföres vattnet, fortfarande finnes löst däri. Denna förutsättning torde man från en synpunkt sedt obetingadt kunna göra. Våra floder äro så kalkfattiga, att kalken förvandlad i gips eller till och med öfverförd i karbonat måste förblifva löst däri, helst halten af kolsyra i vattnet genom jäsningen starkt ökas. Å andra sidan kan naturligtvis kalken efter hand öfvergå i lefvande organismer, och i betraktande af vattnets egen ringa kalkhalt, är det till och med antagligt att sa sker efter hand med all eller åtminstone en del af den genom affallsvattnet floden tillförda kalken. Tiden är sålunda äfven en viktig faktor i denna fråga. Ju kortare tid som förflutit, sedan aflallsluten kom in i vattnet, ju större säkerhet finnes det för, att kalken ännu finnes löst däri. Det finnes emellertid äfven andra felkällor, som bidraga att göra slutsatserna af dylika bestämningar ganska problematiska. Det är tydligtvis ej glödgningsresten som sådan, som har betydelse, utan den ökade kalk- och magnesiahalten. Nu finnes kalken emellertid i denna återstod dels som sulfat, dels såsom sulfit, dels slutligen i ringa mängd också som karbonat resp. oxid, och förhål landet emellan dem är naturligtvis ej konstant. Å andra sidan tiodubblas felet, då det gäller bestämningen af glödgningsförlusten. Emellertid torde denna felkälla ej vara af någon större betydenhet. Värre är det med det fel, som ligger däri, att afdunstningsåterstoden ej representerar denna storhet, för så vidt ej vattnet blifvit genom lämplig filtrering absolut befriadt från alla fasta ämnen, hvilket icke kan ske under användande af papper som filtrermaterial.
Vill man alltså draga några slutsatser ur glödgning^ resten och glödgningsförlusten vid upphettning af vattnet afdunstningsåterstod, så måste:
r:o vattnet omedelbart efter proftagningen sterilisera t. ex. genom tillsats af kloroform,
2:0 kalkhalten resp. kalk- och magnesiahalterna, fall den senare utgör en afsevärdare del af dessa kroppa bestämmas i stället för glödgningsåterstoden,
3:0 vattnet efter steriliseringen filtreras så, att all! fasta ämnen absolut aflägsnas,
4:0 bestämningen af vattnets egen torrviktsåtersto och kalkhalt bör ske ett godt stycke ofvanför fabriker Utförda bestämningar ha nämligen visat, att i grannskape ofvanför fabriken glödgningsresten understundom är större än vattnet egentligen för. Man bör här ha minst tv med hvarandra öfverensstämmande värden, tagna på någc afstånd från hvarandra.
Skola sålunda hithörande experimenter utgöra fur dament för slutsatser rörande vattnets själfreningsgrad blifva de ganska omständliga, och ändock måste man så som anfördt göra en viss reservation beträffande tiden inverkan på kalkmängden däri, en faktor, hvars storle nästan alltid är i hög grad oviss, alldenstund man knap past någonstädes kan med säkerhet veta, om ej vattne varit en relativt längre tid stagnerande på bottnen elle på något annat för dess stillastående gynnsamt ställe.
Jag har visserligen en del dylika bestämningar. Ty värr tillfredsställa inga samtliga ofvan angifna fordringar Jag skall emellertid anföra följande af ing. Sundberg som maren 1903 vid Fors sulfitbruk utförda bestämningar Jag anför dessa, därför att de äro gjorda på ort ocl ställe, antagligen omedelbart efter proftagningen.
Vid undersökningar den 7 aug. 1903 erhöllos föl jande resultat:
Organisk
a ämnen
Bortjäst
kvar
Utanför fabriken vid bottnen 3 m.
djupt 23
C
'O
7 7 %
Utanför fabriken vid ytan
. *3
»
87 »
Ändan af Forssjön vid ytan
. 18
»
82 »
Bron vid Dicka
. . 18
»
82 »
Vid undersökningar å samma ställe
den 30
i samrai
månad :
Forssjön inåt viken, bottnen, 8 m.
djupt 55
%
45 %
D:o d.o ytan
. 78
»
22 »
Än 150 m. nedanför Forssjön
. 75
»
25 »
Ån efter Dicka kvarn
. 34
66 »
Bron vid Dalälfven
. 38
»
62 »
Enligt dessa bestämningar att döma är själfrenings | processen i början särdeles intensiv.
Klart är ock, att själfreningsprocessen skall i sir början vara intensivast, ty samtidigt med de vattenlösligr kolhydraterna och den lignosulfonsyrade kalken utkommeil äfven i vattnet lösta proteinämnen till en mängd af cirk; 5 % af kolhydraterna äfvensom något fosforsyra och kali Det är tydligt, att denna lösning skall utgöra ett ypperlig* näringsmedel för mikroorganismer. Å andra sidan böi antagligen själfreningen försvåras och därmed förlångsam mas, ju mera för organismerna skadliga affallsprodukter! hopa sig i vattnet och ju mera proteinämnena blifva för brukade. Bestämningarna äro emellertid alltför få förj att rörande dessa frågor draga af dem några bestämda1 slutsatser.
Bestämmandet af torryiktsäterstoden är visserligen i
Källa: Internet Archive ·
