Teknisk tidskrift

2 2 Allg. 1908

KEMI OCH BERGSVETENSKAP

' och för sig en enkel sak, men den har dock sina svårigheter, som ligga, såsom antydt är, i aflägsnandet före bestämningen af de i vattnet uppslammade partiklarna af oorganisk och organisk natur. Fullt tillfredsställande kan ej detta ske genom filtrering genom papper, bättre genom asbest, fullständigt genom t. ex. ett Chamberlains filter, hvilket dock kräfver en tämligen komplicerad mekanisk apparat. Kalkbestämningen torde lämpligast utföras sålunda, att glödningsåterstoden med tillhjälp af saltsyra öfverföres i en platinadegel, hvarpå afdunstas till torrhet och afrykes med konc. svafvelsyra. Differensen emellan två bestämningar ofvan- och nedanför fabriken kan med för detta ändamål tillräcklig noggrannhet antagas vara kalciumsulfat, hvaraf kalkhalten (CaO) kan beräknas. Magnesia torde endast behöfva särskildt bestämmas, i fall dolomitisk kalksten blifvit använd. Under en liter vatten bör icke användas vid kalkbestämningar. Skall magnesia äfven bestämmas, behöfves mera.

Bestämningen af halten svafvelsyra och totalhalt svafvel torde endast vara nödiga vid bedömandet af vattnets inverkan på föremål af järn t. ex. turbiner. Uppoxidationen af svaflet torde bäst ske därigenom, att vattnet göres något alkaliskt med kaustikt alkali, hvarpå tillsättes klorvatten och uppvärmes. Vid fällningen af svafvelsyran med klorbarium bör vattnet först vara betydligt koncentreradt.

VI. Lutdammarne, deras anordning och storlek.

Af det anförda framgår, att för det fall att undersökningen uteslutande gäller vattnets duglighet för fisken att lefva i, ofvan anförda undersökningar saklöst kunna bortfalla, dels därför att de äro rätt arbetsamma och därför kostbara, i fall de skola riktigt utföras, dels ock därför att resultaten äro otillförlitliga. Däremot bör en hithörande undersökning aldrig sakna uppgift om dygnsproduktionen abs. torr cellulosa och en så noggrann uppskattning som möjligt om vattenmängden. Häraf kan man enligt anförda grunder beräkna den mängd fasta ämnen pr liter vatten, som detsamma får sig tillfördt ge nom fabrikens afloppsvatten. Denna mängd bör nämligen anses som en grundfaktor vid anläggningens bedömande.

Såvidt min erfarenhet räcker, skall man alltid finna flodvattnet tadelfritt, om sulfitaffallsluten, som utsläppes däri, får därvid en ettusenfaldig utspädning, hvarvid vattnets halt af med luten tillförda ämnen kommer att uppgå till cirka 100 mg pr liter.

Man har då följande enkla öfverslagsräkning:

1 m:i sek. flodvatten = 86,400 m3 pr dygn

= 86 m3 cirka 10 % affallslut pr dygn 1 ton abs. torr cellulosa = 1,26 ton substans i affallsluten

— 12,6 m3 10 % affallslut 86

1 m! sek. flodvatten = — = 6,8 t. abs. torr = 7,5 ton

12,6

lufttorr cellulosa pr dygn.

Om sålunda aftällsluten kontinuerligt utmatas i vattendraget, kan vid 1,000-faldig utspädning produceras 7,5 ton lufttorr cellulosa pr dygn eller 2,250 ton pr år och kubikmeter vatten pr sekund. Vid denna produktion förblir vattnet såsom antydt tadelfritt.

Då under en stor del af året myckenheten af vatten är mindre än medelvattenmängden, måste i angifna fall . utom kontinuerlig utmatning dessutom tillkomma lutdammar så stora, att de rymma den själfrunna delen af luten • jämte utsköljningsvattnet för minst en vecka. Dammens

85

volym kan beräknas till 70 ggr. dygnsproduktionen lufttorr cellulosa i ton, så att om t. ex. dygnsproduktionen lufttorr cellulosa är io ton, bör lutdammen rymma minst 700 m ;. Luten kan därvid utspädas till sin dubbla volym, så att den i lutdammen för 5 % torr substans. En betydlig del af de organiska ämnena bortjäsa då under den tid af i medeltal 7 dagar luten kvarhålles i dammen, om nämligen densamma därvid inficieras med åvatten.

Finnas dammar, som för den tid, som förflyter tills floden för rikligare vatten, rymma t. ex. hälften (den själfrunna delen) af affallsluten, så kan produktionen med samma resultat fördubblas till 4,500 ton pr nv: sek. flodvatten. Resultatet blir dock äfven då under den del af året, då vattenmängden är under den normala, dåligt, därför att lagringsdamm saknas för denna lut.

Lutdammarne böra vara försedda med spåntade väggar och cirkulationskanaler samt gjorda vattentäta med stampad god lera. Lututtagningen anordnas från dammens yta och beräknas lagom stor, för att luten likformigt skall rinna därifrån i vattendraget, och så anordnad, att luten därvid tillika luftas.

Användas mossar såsom lutdammar, blifva åtgärderna särdeles enkla, då mossarna visat sig ogenomträngliga för sulfitluten. Några särskilda tätningsanordningar för lutdammen äro därför här öfverflödiga. Den till damm apterade delen af mossen omgifves af en vall af tillstampad torf, upptagen i ett bredt dike innanför vallen, hvilket dike sedan kommer att stå fylldt med sulfitlut. Cirka 3 meter utanför vallen gräfves ett dike för afledande af regnvattnet från omgifningen. Man skall då finna, att vattnet i detta dike ej innehåller någon sulfitlut. Under det att växtligheten förstöres på den till lutdamm apterade delen af mossen, sker sålunda ingen skada i dammens omgifning.

VII. Bestämmandet af luftsyre och kolsyra i vattnet.

Då halten luftsyre i vattnet är den viktigaste faktorn för bedömandet af dess tjänlighet för fisken att lefva i, är denna bestämning den utan fråga viktigaste af alla och under omständigheter den enda, som är nödvändig.

Man vet att med luft mättadt rent vatten vid kokning afger en luft, som innehåller cirka 1/3 af sin volym syre (33,6 v.) och detta oberoende af tryck och temperatur. Genom att bestämma syrehalten i den utkokade luften, kan man sålunda bestämma mättningsgraden hos vattnet för syret. Den bästa härför angifna metod härrör af prof. O. Pettersson. Efter denna metod undersökte vi ock vattnet i många år. Då Ing. Sundberg nyligen i denna tidskrift utförligt beskrifvit metoden, förbigår jag densamma här.

Ehuruväl denna metod allena är att anse såsom normalmetod, är det dock i hög grad önskvärdt att kunna anlita en mera bekväm, som direkt på ort och ställe kan utföras. En sådan är Winklers titrimetriska metod. Den angifver emellertid endast syremängden, ehuru vid kännedom om temperaturen hos vattnet och lufttrycket mättningsgraden kan beräknas under förutsättning, att exakta tabeller fcr denna beräkning finnas att tillgå. Då det emellertid icke är mättningsgraden utan vattnets absoluta halt af luftsyre allena, som har respiratorisk betydelse för fisken, så här jag tills vidare underlåtit denna beräkning. Sundberg har i nämnda uppsats anfört följande tabell efter Winkler, Pettersson och Sonden: