Teknisk tidskrift

86

TEKNISK TIDSKRIFT

2 2 Allg. 190

vattnet

syre i cm.'1

kväfve i

o° .

IO, 01

19.53

6°

. 8,28

16,34

9>2° .

. 7,9»

15,58

'3-7° .

. 7.14

14,16

16,8°

. 6,84

23. 6° .

. 5.99

24H° .

. 5.91

Enligt min erfarenhet kan fisken lefva i vatten med ända ned till 2 cm. luftsyre pr 1. Sjunker syret därunder, blir vattnet mer eller mindre lifsfarligt för densamma.

Vattenprofvet tages antingen med tillhjälp af en liten pump såsom Sundberg (loc. cit.) beskrifvit eller ännu bättre med tillhjälp af vid hydrografiska undersökningar använd vattenhämtare, hvars botten är försedd med ett utlopp, genom hvilket vattnet ledes ned till bottnen i den kalibrerade flaskan.

För bestämningens utförande användes följande: en kalibrerad proppflaska rymmande omkring 500 em.:;, en lösning af 10 gr. jodkalium i 100 cm.;! 33 % natronlut,

en lösning af 80 gr. krist. manganklorur i 100 gr. vatten,

konc.. ren saltsyra,

N IOO natriumhyposulfitlösning, jodkaliumstärkelselösning.

När flaskan blifvit fylld med vatten, tillsättes mangankloruroch jodkaliumlösning (i detta fall med hänsyn till flaskans rymd, 504,8 cm.1, lämpligen 2,4 cm.3 mangankloruroch 2,4 cm.3 jodkaliumlösning, då den undersökta vattenmängden blir jämt 500 cm.3) med tillhjälp af en långskaftad pipett, h varvid motsvarande mängd vatten utflyter. Proppen insättes, och flaskan omvändes några gånger, så att innehållet blandas, hvarefter fällningen får afsätta sig.

När detta skett, tillsättas 10 cm.3 saltsyra och omskakas, hvarvid vätskan färgas brun af afskild jod. Med en pipett uttagas nu 1 00 cm.3, som titreras med hyposulfit och jodstärkelse som indikator. Om a är antalet förbrukade cm.3 hyposulfit på 100 cm.3 af den erhållna jodlösningen, erhålles mängden syre i cm.3 pr liter vatten genom talet ax 0,55825.

Då Ing. Sundberg redan offentliggjort några jämförande bestämningar med Petterssons och Winklers metoder, h vilka visa ett utmärkt resultat, förbigår jag här de jämförande bestämningar som Ing. Warnecke på min anmodan utfört, helst äfven i utlandet utförda analyser gifvit god öfverensstämmelse.

Kolsyran har bestämts enligt Pettenkofers metod. För fullständighetens skull meddelas här en kort beskrifning däraf. För bestämningens utförande erfordras följande reagenser :

klorbariumlösning, 1 o-procentig, barytvatten, omkring N/20,

klorvätesyra, 1 cm.3 = 0,9856 mg. — 0,5 cm.3 kolsyra. Bestämningen utföres på följande sätt: I en glasflaska, rymmande omkring 250 cm.3, ifyllas 200 cm.3 af vattnet som skall undersökas, därefter tillsättas 5 cm.3 klorbariumlösning och 45 cm.3 barytvatten, skakas om, hvarpå fällningen får sätta sig, hvartill åtgår i regeln minst 6 t. Härefter tager man med en pipett försiktigt 200 cm.3 af den öfver fällningen stående klara vätskan och titrerar med klorvätesyra och metylorange. Kolsyrehalten erhålles

..... , , , . _ 200.45

efter följande beräkning. Om =56 cm 3 barvt-

250

vatten förbruka t. ex. 40 cm.3 klorvätesyra och 200 cm.3 a profvet 38,4 cm.3, så finnas i 200 cm.3 vätska 0,8 cm.: således i 250 cm.3, som motsvarar 200 cm.3 vatten, 1 cm. och således i 1 liter vatten 5 cm.3 fri och halfbundei kolsyra. .

Ehuru i allmänhet kolsyrehalten är hög, då luftsyrej halten är lag, finnes det dock ingen påvisbar fix relatioij dem emellan, hvilket ock är klart däraf, att allt med sulfin lut förorenadt vatten genast blir öfvermättadt med kolt syra, så att det under omständigheter kan innehålla änd; till 20 gånger (10 cm.3 pr lit.) mer, än rent luftmättad vatten innehåller (cirka 0,5 cm.3 pr b). Vid vattnets rörelsi måste sålunda kolsyra öfvergå från vattnet till atmosfären under det att syret gör tvärtom. Hvilka slutsatser mar kan draga af kolsyrehalten i vattnet, skall i det följande anföras.

Samtliga nu omnämnda apparater för syre- och kol syrebestämningar anordnas så, att de bekvämt kunna in läggas i en låda, hvarigenom analyserna kunna utföras pl ort och ställe.

VIII. Undersökning af syre= och kolsyrehaltens förändring under förvaring i steriliserade och icke steriliserade pipetter.

Det är a priori klart, att om man vill att gasmängderna i förorenadt vatten skola hålla sig oförändrade, så måste sterilisering af vattnet ske med sublimat, i annat fall ändra sig dessa, och har Sundberg i anförda uppsats erinrat om försök af Spitta, åsyftande att på grund af aftagandet af luftsyret (syreförtäring) bestämma graden af vattnets förorening. Jag skall här anföra en serie ditåt syftande försök, som utfördes 1905 af Ing. P. G. Nylén. Profven togos i Hammarby sjö vid Stockholm den 7 nov. samma ar 0,2 m. under ytan. Vattnets temp. 5,5°. De fyllda och tillsmälta pipetterna förvarades i en trälåda, enkom gjord för att transportera och förvara desamma.

Tal). 1.

I Tndersökning af syrehaltens minskning i valten under förvaring i ej steriliserade pipetter.

Profven tagna i Hammarbysjö den 7 nov. 1905 0,2 meter under

ytan.

Vattnets temperatur

5,5°.

I N:r

Prof

Syre

cm.8 per

Kolsyra

cm.3

Kväfve

cm.3

liter

pr 1.

pr 1.

I

Steriliseradt med sublimat .

4,72

1 1 ,76

17,21

2

Ej steriliseradt, efter

1 dag . . .

4,58

3, 10

17,28

J

» »

3 dagar .

4,54

3, 10

17,43

4

» » »

6 » ...

4>25

4 »40

17,33

5

» x> »

6 »

4i°5

3,61

1 7,40

6

» » y>

8 »

3,68

2,80

I 7,43

7

» » »

8 »

3,55

4,41

• 7,3°

8

Steriliseradt, »

8 »

4,75

12,07

17,71

Detta experiment

synes mig vara

af stort

intresse.

Ehuru pipetterna under hela tiden lågo i den för dem afsedda trälådan, har dock det ljus, som träet genomsläpper, varit tillräckligt att åstadkomma stora förändringar. Vi se att kolsyremängden, som vid proftagningen utgjorde 11,76 cm.3 pr 1., redan nästa dag sjunkit till 3,10 cm.3. Följaktligen har enligt gängse uppfattning (C02 + H.,0 = COH2 + 02) en lika stor volym syre frigjorts. Däraf finnes emellertid intet spår. Till respiratoriskt ändamål kan detsamma dock ej gärna förbrukats, ty då skulle reaktionen