Sida 403
KEMI OCH BERGSVETENSKAP
2 2 Allg. 1908 n #
gått lika långt i omvänd riktning. Såsom man ser, har luftsyrehalten under angifna förhållanden ej synnerligen ändrats, trots det att kolsyrans försvinnande antyder, att klorofyllförande växter (alger) öfverfört kolsyra i organisk substans. I. Nordenskjöld har gjort samma iakttagelser vid undersökning af vatten, förorenadt af sulfitaffallsvatten, upptaget i evakuerad pipett.
A andra sidan skall jag äfven anföra ett försök af Sundberg. Han tog den 15 sept. 1903 vid Fors bruk 4 liter åvatten, hvilket försattes med 20 cm.3 själfrunnen affallslut från sulfitkokaren. Blandningen fylldes på buteljer, h vilka igenkorkades, och korkarna öfversmältes med paraffin. Dagen därpå visade en analys följande resultat:
CO, O N
cm-3 pr 1 . 4,5 70 15,6
Den 18 sept. togs äfven ett prof ur en af de igenkorkade buteljerna. Då erhölls:
CO, O N
cm.3 pr 1. . 1 0,0 0,2 15,4
Vi få sålunda i Sundbergs försök en helt annan bild
In i Nyléns, ett sakförhållande som synes skenbart oförklarligt. Man får emellertid ej förgäta en viktig omständighet vid dessa försök. Det vatten, som Sundberg undersökte, hade genom den friska tillsatta sulfitaffallsluten tillförts kväfvenäring, som naturligtvis åstadkom det första stadiet i själfreningsprocessen, nämligen ökandet af kolsyran, minskandet af luftsyret. Nyléns äfvensom Nordenskjölds experiment äro gjorda med vatten, där denna första del af själfreningsprocessen är helt och hållet eller i det väsentliga afslutad. Här är sålunda kväfvenäringen förbrukad,
, hvaraf naturligtvis ock följer andra fysiologiska processer, åtgörande nya stadier af själfreningsprocessen, hvarvid dels let för lifsfunktionerna nödiga syret erhålles genom redukionsprocesser, dels ock genom kolsyrans assimilation under jusets inflytande, hvilket ock till sin natur är en redukionsprocess. Spittas bestämningsmetod för vattnets själf- -eningsgrad medelst syreförtäring hvilar sålunda, åtminstone )m det gäller sulfitlut, uppenbarligen på föga bärkraftiga )remisser. Det är sant, att man genom syreförtäringen <an fullfölja det första stadiet i själfreningen. De andra -)ch förvisso lika viktiga stadierna kommer man dock ej it genom denna metod, utan för dessa måste kolsyran äf- 'en anlitas såsom indikator.
Såsom af anförda experiment synes framgå, ökas ej yrehalten i vattnet vid kolsyrans reduktion till organisk ubstans. Det syre, som därvid primärt måste utvecklas, '.onsumeras åter, vare sig nu till syrsättning af uppkomna mtooxidabla substanser t. ex. svafvelväte, eller användes let att tillsammans med af mikroorganismerna bildade paltningsämnen ånyo bilda organisk substans, eller slutigen såsom substitut för det eljest för vissa lifsprocesser lödiga luftsyret. Någon ökning af vattnets syrehalt på ;rund af klorofyllet i de gröna algernas assimilation af ;olsyra tyckes sålunda ej förekomma. Något direkt gagn ör fiskens respiration kan sålunda detta stadium af själfeningen ej ha.
IX- Förloppet af vattnets själfreningsprocess efter förorening med sulfitaffallslut.
Detaljerna af detta förlopp kunna naturligtvis i detta »egynnelsestadium af undersökningen ej ens devineras. 1 ina grunddrag synes den såsom redan antydt försiggå på I bljande sätt :
87
a. Själft 'c ningens primära stadium. De genom stil fi t - afiällsluten i vattendraget utkommande ämnena förtäras med stor hastighet af mikroorganismer, hvartill vedens vid sulfitkokningen lösta proteinämnen, fosforsyra och kali väsentligen bidraga. Vid denna process utvecklas kolsyra och andra aftal lsämnen under förbrukning af vattnets luftsyre, hvarför detsamma analytiskt karaktäriseras af aftagande syrehalt och tilltagande kolsyrehalt. Detta stadium af själfreningsprocessen passerar vattnet i regel så hastigt, att detsamma ofta är till stor del afslutadt ett kort stycke nedanför fabriken. Vattnets kolsyrehalt stiger hastigt under denna del af själfreningen. Naturligtvis bildas under densamma såsom antydt äfven andra affallsprodukter än kolsyra, men desamma tyckas medföra föga obehaglig lukt och icke vara sanitärt skadliga eller åtminstone i mycket ringa grad. Såsom antydt förlöper den i det väsentliga särdeles hastigt, men man måste naturligtvis antaga, att i man som kväfve, fosfor- och syrenäringen aftager och affallsprodukterna tilltaga, densamma aftager i intensitet.
b. Själ/, reningens sekundära stadium. Inträder låg syrehalt (cirka 2 cm.3 pr liter och därunder) före kväfvebrist, kommer själfreningen i detta, det sanitärt sedfi skadliga stadiet. De organismer, som gynnas häraf (Sphaerotilus natans och andra svampar), taga därvid sitt behof af syre från de i vattnet lösta ämnena genom kraftiga reduktionsprocesser, som föranleda uppkomsten af svafvelväte och andra flyktiga, illaluktande och giftiga ämnen. Då under alla förhållanden kväfvenäringen under densamma måste vara låg, förlöper densamma relativt långsamt. Den karaktäriseras däraf, att med ringa eller ingen syrehalt kolsyrehalten dock ökas, eller åtminstone ej sjunker, samt af den obehagliga lukten.
c. Själj. reningens tär/iära stadium. Detta själfreningsprocessens sista stadium utföres af klorofyllförande alger under ljusets inflytande. Detsamma karaktäriseras däraf, att vattnets kolsyrehalt aftar, lösta flyktiga och icke flyktiga ämnen aftaga också, så att vattnet efterhand åter blir luktfritt, men syrehalten tilltar ej, såvidt ej luftsyre tillkommer. Då kväfvenäringen här är lägst, förlöper densamma ock långsammast. Naturligtvis lämnar denna också fasta, icke flyktiga affallsämnen om än i ringa mängd i jämförelse med dem, som från fabriken tillfördes vattnet. De organiska ämnen, som finnas i allt flodvatten, tyckas vara just rester från ett sådant tertiärt stadium af dess själfreningsprocess. Fullständigt afslutad kan någon ändring i vattnets sammansättning genom tillkomsten af sulfitaffallslut analytiskt ofta ej påvisas, i det till och med den tillförda kalken ibland försvinner därur.
X. Undersökning rörande den hastighet, med hvilken vatten upptager syre ur luften i hvila och i rörelse.
Att syrefritt vatten vid omskakning i en luftatmosfar mycket hastigt mättar sig med syre är en känd sak. Hydrografiska undersökningar af prof. Pettersson och andra ha ock lärt oss, huru djupt luftsyret öfverhufvud förmår nedtränga. Några undersökningar åsyftande att tjäna såsom fundament för bedömandet af mättningshastigheten för luftsyre i åar och floder äro, såvidt jag känner, ej gjorda. Efterföljande försök äro en första början därtill, afsedda att utröna närmast, hvilken inverkan en ändring i vattnets temperatur utöfvar på hastigheten af dess syreupptagning.
Destilleradt vatten kokades i en kolf, tills det blef luftfritt, och fick därefter svalna under fritt tillträde af luf-
Källa: Internet Archive ·
