Teknisk tidskrift

88

TEKNISK TID SKR TET

ten, men så, alt Haskan ej utsattes för några skakningar. När vattnet nådde vanlig temperatur, var det fullt mättadt med luft, och detta äfven om afkylningstiden förkortats genom yttre afkylning.

Att denna mättning under andra förhållanden ingalunda går hastigt visar följande experiment.

Vattnet gjordes på samma sätt som i föregående fall luftfritt genom utkokning. Därefter isattes en lufttätt slutande gummipropp med en glaskran. Vattnet fick nu afsvalna i vakuum, hvarefter glaskranen försiktigt öppnades, så att luften långsamt inströmmade, hvarefter proppen borttogs. Flaskan fick därpå stå utan att röras. Vid successiv undersökning på syrehalten erhölls följande kurva.

Fig. i.

Häraf framgår, att vattnet under första halftimmen upptog 1,5 cm.3 syre, men att det ej var fullt mättadt förrän efter cirka 3 l/ dygn. Kurvans oregelbundenheter bero antagligen på temperaturförändringar i vattnet under tider, hvilka som vi sedt befordra absorbtionen af luft.

Såsom ett viktigt resultat af föregående undersökning framgår, att absorbtionen af luftsyre befordras ej blott genom vattnets rörelse genom strömning och vattenfall, utan äfven genom temperaturändringar, hvilka ju kunna uppfattas såsom en skakning (molekularskakning). A andra sidan visa försöken, att stillastående vatten af samma temperatur särdeles långsamt upptager syre.

XI. De skador, som sulfitaffallsvattnet åstadkommer.

1:0. Affallsvattnet skadar fisken, ifall syrebrist uppkommer. Fisken kommer då upp till vattenytan och simmar med munnen ofvan densamma, kvicknar därvid till, men om syrehalten är för låg, förlamas den, så att den kan tagas med handen, flyter med buken i vädret på ytan, dör och sjunker slutligen till bottnen. Vid ihållande syrebrist dör all fisken. Dessa skador bli naturligen svårast under vinterns lopp, då istäcket förhindrar vattnets luftning.

2:0. Fisk, fångad i dylikt vatten, har tillagad ibland befunnits torr i köttet, haft en oangenäm smak af tjära samt förmenats förorsaka allmänt illamående.

3:0. Vattnet får en mer eller mindre tydligt framträdande obehaglig lukt och vid syrebrist en tydlig halt af svafvelväte, scm särskildt tydligt framträder, då vattnet passerar ett kvarnhjul, hvilket allt gör detsamma odugligt

22 Aug. 1 90É

till dricksvatten för människor och kreatur. Hästar vägr; att dricka dylikt vatten. Fäkreatur kunna däraf blifvi sjuka, och smöret har någon gång påståtts däraf få dålig smak.

4:0. Med affallsvattnet följande fibrer hafva uppgifvits dels skada fiskynglet genom att lägga sig på gälarna, dl det dör, dels anhopa de sig på bottnen och blifva fäster för bakterier och därmed förbunden utveckling af illaluk tande gaser och slemaktiga bildningar.

5:0. Svamparter kunna hopa sig till stora slemklumpar som förorena fiskgarnen och vålla trådens skörnande Enligt uppgift af dr Arnell har prof. Lagerheim renodla! en svamp, Sphaerotilus natans, hvilken äfven i Tysklanci visat sig vara den allmännaste i vatten, förore nadt af sulfitlut.

6:0. Kåda följer med affallsvattnet och läg ger sig som ett tjärartadt lager på bottnen gör vattnets yta på stillastående ställen likson' flottig och fäster sig vid fräkenstånden. Del är emellertid långt ifrån all kåda, som ter sig sålunda. En del stannar kvar hos massan, en annan del löses eller är ytterst fint emulgerad i sulfitluten, som alltid har en tydlig kådlukt.

7:0. Fisken, särskildt norsen och siklöjan, öfverge sina gamla lekplatser, som genom kåda och bakteriesamlingar blifvit gjorda otjänliga.

8:0. De organismer, som med ett gemensamt namn kallas plankton och som utgöra viktiga näringsmedel för fisk, påverkas af affallsvattnet, så att plankton ändrar karaktär och särskildt den vegetativa delen däraf aftar i lifsintensitet.

9:0. Fräkenstånden, som äro goda fodergräs skadas utom genom kåda också genom slemart-ade bakterie samlingar, så att kreaturen ej vilja förtära dem.

10:0. Turbiner och särskildt deras ledskenor angripas starkare än af vanligt vatten. Detta har man ansetl bero på förekomsten af svafvelsyrlighet däri. Så kan dock knappast vara förhållandet. Däremot är det klart, att vattnets själfreningsprocess öfverför den vid ligninet bundna svafvelsyrligheten i svafvelsyra, hvilken till hälften mättas af kalken i det lignosulfonsyrade saltet, till hälften åter blir fri. Om vattnet innehåller 100 mg. substans pr liter från sulfitfabriken, blir den fria svafvelsyremängden (HjSOJ cirka 12 mg. pr liter. Den del däraf som ej neutraliseras af vattnets halt af kolsyrade salter förblir alltså fri. Då nu kalkhalten i våra floder i regeln är ytterst ringa, är det antagligt, att vattnet efter afslutad själfreningsprocess innehåller små mångder fri svafvelsyra. Denna jämte den starkt ökade kolsyrehalten förklarar den frätning föremål af smidesjärn kunna vara utsatta för. Ett öfverdrag med god ugnsfernissa hvarje gång tarbinerna rensas torde väsentligen kunna upphäfva denna frätning.

För dem som önska utförliga meddelanden rörande den skada, som affallsvattnet från sulfitfabriker och dess fibrer och kådhalt åstadkommer för fisket, får jag hänvisa särskildt till fiskeriintendenten i Gäfleborgs län Ivar Arwidssons tjänsteberättelser rörande tillståndet i Storsjön. *

‘Gäfleborgs läns Hush. Sällskaps handlingar årg. 1904, °5>j 06, 07.

)ibcm syre pr liter