Sida 405
22 Aug. 1908 KEMI OCH BERGSVETENSKAP
XII. Mängd fibrer med affallsvattnet.
I en sulfitcellulosafabrik erhålles såsom antydt cirka 15 ®0 abs. torr cellulosa (starkmassa) af vedens torrvikt. [)å nu den verkliga cellulosahalten är cirka 53 %, så är örlusten cirka 8 % . Denna härrör dels däraf, att cellulosa flifvit löst vid kokprocessen (cirka 4 %), dels från i ■enseriet frånsorterad vara (cirka 3 % ), dels slutligen från ibrer, som följa med vattnet i afvattningscylindrarna och >å pappersmaskinens vira (cirka 1 °Q ).
Enligt af mig utförda undersökningar vid Hammarby ulfitfabrik år 1894 utgjorde fiberhalten i affallsvattnet från ifvattningscylindrarna i medeltal 30 mg. och från viran >0 mg., allt per liter. Medeltalet torde till äfventyrs unna sättas till 40 mg. pr liter. Enligt erhållen upp- ;ift skulle dessa vattenmängder sammanlagda utgöra cirka lalfva antalet liter i minuten af tillverkningen af cellulosa >r dygn i kg. Vid Hammarby utgjorde den senare då irka 30 000 kg. Nämnda vattenmängd skulle följaktligen ia varit cirka 20 000 m.3 pr dygn. Med detta skulle öljaktligen ha följt 800 kg. fibrer eller cirka 2 1/t procent t vedens cellulosahalt eller omkring i,2 procent af vedens orrvikt. Antagligen är dock vattenmängden angifven väl 'ögt.
Vid Östanfors sulfitfabrik har Ing. Sundberg erhållit irka 87 mg. fibrer pr liter. Vattnet uppumpades medelst en centrifugalpump, som gaf 2 000 1. pr minut = irka 3 000 m.3 pr dygn, sålunda vida mindre än som uppafs vid Hammarby. Dagstillverkningen vid Östanfors var å cirka 15 ton torr massa och fiberaffallet följaktligen ,r dygn 260 kg. eller 1,7 % af cellulosamängden. Man orde salunda utan större fel kunna antaga, att fiberförlusten tgör högst 2 % af cellulosan eller 1 % af vedens torrikt.
Man må emellertid akta sig att tro, att hela denna längd är verkliga fibrer eller hvad anatomerna kalla akeider. Större delen utgöres tvifvelsutan af ytterst tunnaggiga parenkymceller från vedens märgstrålar. Dessa ro genomskinliga och synas ha ungefär samma brytningsirmåga för ljuset som vattnet själft och komma därför ke till synes. De sjunka antagligen också ytterst långimt. Detta framgår ock af ett af Sundberg anfört experiient. Han fann nämligen, att under det affallsvattnet isom nämndes höll 87 mg. pr liter, då det gick in i ftningsdammen, höll det ännu 64 mg. då det gick irifran. Antagligen var det endast verkliga fibrer, som ( sa-d s>g i dammen. Man torde komma sanningen ganska i ira> om man antager, att af den cellulosa, som följer med fallsvatten, endast */4 är verkliga fibrer, s/4 åter ytterst nnväggiga parenkymceller, som antagligen aldrig sjunka 1 1 bottnen.
Min öfvertygelse är, att man har betydligt öfverdrifvit -n skada, som fiberaffallet åstadkommer i vattnet, en ada som visserligen .var reell i industriens barndom, då an utan betänkande släppte ut hela misslyckade kok i ittnet och äfven hade sämre anordningar för fiberns arhallande. Antagligen är det dylik fiber, som särskildt d vår- och höstflödena delvis medrycks från bottnen och imkallar t. ex. beslag på turbiner.
b. Bestämmandet af vattenmängden i ett vattendrag.
De faktorer, som framför andra äro viktiga vid bennandet på förhand af vattenförhållandena vid en sulfit- , ^rik i den bemärkelse de i denna af handling städse äro
tagna, d. v. s. med hänsyn till möjligheten för fisk att lefva däri, äro å ena sidan årsproduktionens storlek, å den andra vattenmängden pr sekund, alltså relationen dem emellan. Bestämmandet af vattenmängden pr sek. är sålunda en särdeles viktig sak. Att direkt bestämma densamma är i de flesta fall en mycket vansklig sak, hvartill kommer att variationerna i denna mängd kunna vara högst betyd - liga. Nagot annat tal än medeltalet kan därför ej gärna komma 1 fråga att begagna sig af. Man måste därför beiäkna sig till detta tal, hvilket ock i regeln utan svårighet kan ske, om man a ena sidan genom anlitande af Generalstabens karta bestämmer vattendragets vattenområde samt a den andra fran Meteorologiska centralanstalten söker bekomma medelnederbördsmängden för stationerna inom och i närheten af detta vattenområde.
Enklast och säkrast sker denna utredning genom anlitande af den nyinrättade Hydrografiska Byrån. Genom välvilligt tillmötesgående af dess chef, d:r A. Wallén, och ingeniör, J. \V. Sandström, har jag fatt följande utredning rörande de sannolika årliga medelvattenmängderna i Liån vid Annefors, i Gafleån vid Hammarby och i Garpenbergsån vid Fors.
1. Lian vid Annefors. flodområdets areal uppgår till c:a 100 km.2, hvaraf c:a 9 km.5 upptagas af sjöar. Områdets medelhöjd är omkring 31® ro. Nederbörden har uppskattats med hjälp af de i närheten och inom likartadt område belägna stationerna Rämen, Gravendal, Ställdalen, Fredriksberg och Ulriksberg. Dessa stationers medelnederbörd utgjorde för perioden 1902—07 (de två sistnämndas erhållen genom interpolation med hjälp af andra) :
Rämen 630 mm. Ulriksberg 720 mm.
Gravendal 680 » Fredriksberg 630 »
Ställdalen 600 »
Med hjälp häraf har den årliga medelnederbörden beräknats till 690 mm., hvarvid hänsyn tagits till höjdens inflytande, hvilket befunnits utgöra c:a 75 mm. för 100 m. Att döma af en jämförelse mellan de normala nederbördsmängderna i Falun och Nora och dem, som därstädes funnits under perioden 1902 — 07, kan denna nederbörd ungefärligen anses normal. För att ur nederbörden beräkna den afrinnande vattenmängden måste man uppskatta afrinningsprocentens (a) storlek. Af beräkningar, som utförts rörande andra flodområden, kan man sluta sig till densammas ungefärliga belopp eller åtminstone till öfre och undre gränserna för densamma.
Bland funna värden märkas:
Dalälfven 72 % Nissan 63 (53) %
Lagan 59 (47) % Hjälmaren c:a 40 %
Svartälfven vid Kortfors 57 (1902 — 06)
Svärdsjöån 54 % (1900 — 04)
Norrteljeån 42 %
De områden, som mest lämpa sig för jämförelse, äro Svartälfvens, af hvilket området i fråga ju utgör en del, och Svärdsjöåns. Man kan därför skatta afr.-^ till 55 °/0 , hvarvid erhålles en afrinnande medelvattenmängd af 380 mm. eller 1,20 m.3/sek., motsvarande 12,0 sekundliter per km.2.
För att erhålla gränsvärden beräknas afrinningen för
0 = 65 och 45 %, hvarvid fås
vm— 1,42 m.ysek. och 0,98 m.3/sek. resp.
2. Gafleån vid Hammarby. Områdets areal är c:a 650 km.2, hvaraf c:a 16 km.2 upptagas af sjöar. Medel-
1
1
Källa: Internet Archive ·
