Sida 553
i
, 1 1 April 1908
■ stycke för sig, ocli vissa försigtighetsmått måste i detta fall iakttagas för att åstadkomma en tillförlitlig förbindning mellan rotatorn och axeltapparne. Den metod, som för detta ändamål tillämpats af Willans & Robinson, framgår tydligen af fig. 7, framställande rotatortrumman jämte axeln till en maskin om 3 000 kilowatt. J Den mindre axeltappens innerände är inpassad i en centrumhylsa af martinstål gjuten med utsparningar T. Det inre partiet af nämnda centrumhylsa är utsatt endast för temperaturen hos lågtrycksångan : då däremot dess yttre parti står i beröring med den af färskångan upphettade delen af rotatortrumman. Befästningen mellan denna och centrumhylsan verkställes förmedelst T-formade flänsbultar inpassade i ett svarfvadt spår på likartadt sätt som vid lågtrycksänden af den i fig. 5 framställda rotatorn till en ångturhin om 2 000 kilowatt.
Centrumhylsan vid 3 000 kilowatt rotatorns lågtrycksände (fig. 7) är äfvenledes utförd af martinstål och konstruerad enligt samma principer som det s. k. »amerikanska järnvägsvagn-hjulet» — en konstruktionsform, som afser att förebygga uppkommandet af gjutspänningar. Ifrågavarande rotator är sammansatt af 5 delar nämligen: trumman, 2:ne centrumhylsor och 2:ne axelstycken. Sedan samtliga dessa delar rensvarfvats hvar för sig, axeländarne blifvit fastkrympta i sina centrumhylsor, samt dessa inpassats och fastbultats vid trumman på ofvan beskrifvet sätt, uppsättes hela rotatorn mellan svarfdubbar för kontroll af centreringen. Man har vid noggrann mätning funnit att excentriciteten vid midten af rotatorn håller sig under 0,002 eng. tum (= 0,05 m/m).
Labyrintkammarne, som anbringas i och för hindrandet af ångläckning vid balanseringskolfvarne samt vid axeltätningarne, äro modifikationer af den kända Parson’ska konstruktionen. Den upprepade strypning, som ångan undergår, då den passerar genom labyrinttätningarnes förträngningar, verkar kraftigt nedsättande på ångtrycket. Ångans genomströmningshastighet från cell till cell i tätningen absorberas af hvirfvelbildning och friktion, hvadan utströmningen från den sista cellen blir i högst afsevärd grad reducerad i förhållande till den utströmning, som skulle äga rum, om hela tryckskillnaden här finge verka. 2:ne olika konstruktionsformer af dylika labyrinttätningar hafva kommit till användning; den »radiella» och den »axiella». Den förstnämnda typen anbringas vid den föreliggande ångturbinens högtrycksände; då den axiella typen däremot användes vid lågtrycksänden, hvarest betydligt spelrum måste finnas för de olika längdförändringarne hos turbinhuset och rotatorn. Den radiella tätningen utgöres af ett antal spår nedsvarfvade å rotatorn samt motsvarande antal spår å det omslutande husets innersida. I de sistnämnda spåren infällas ringar, som vanligen utföras af brons, men då turbinen skall arbeta med öfverhettad ånga, måste stålringar användas. Rotatorns axiella inställning verkställes med tillhjälp af kamlagret, så att nyssnämnda tätningsringar nästan beröra den ena sidan i rotatorns spår, lämnande ett mycket litet spelrum — vanligen o, 008" till o, 01" — för strypning af läckångan. Spelrummet på kammarnes motsatta sida är ganska stort, hvarigenom tämligen rymliga celler bildas, i hvilka angan får expandera, och hastigheten nedsättas genom hvirfvelbildning mellan två närliggande afstrypningar. Läckaget hålles sålunda, såsom förut nämndes, inom rimliga gränser.
47
Den axiella tätningen, visad i fig. 25, pl. 1 utgöres af ett antal plåtringar eller »fenor» anbragta växelvis på rotatorn och å insidan af turbinhuset. De på rotatorn anbragta fenorna hafva ett litet spelrum vis å vis huset, och de mellanliggande fenorna i huset hafva motsvarande spelrum vis å vis rotatorn. Hvarje fena är klufven för att åstadkomma 2;ne strypningställen i stället för ett. Spelrummet öfver fentopparne måste, såsom erfarenheten visat, tagas cirka 0,03" vid en diameter af 8", hvilket är betydligt större än de tillåtna läckage-springorna vid radiell tätning. Den axiella tätningen användes såväl vid lågtrycksändens balanseringskolf som vid dess axeltätning, hvilken har till uppgift att förhindra luftens inträde i turbinhuset. Vid högtrycksänden är axeltätningen anordnad på det vid Parsons’ turbiner vanliga sättet; vacuum råder vid tätningens insida och atmosfärtrycket utanför. Lågtrycksändens tätning får däremot vid Willans & Robinsons balanseringsmetod tjänstgöra under något olika förhållanden. Här insläppes vid tätningens insida ånga, hvars tryck i allmänhet är lika med atmosfärtrycket, hvadan praktiskt taget någon tryckdifferens icke förekommer vid denna tätning, annat än då turbinen arbetar med mycket låg belastning. Sålunda blir det en enkel sak att hålla detta ställe lufttätt, hvilket däremot icke är händelsen vid ångturbiner af Parsons’ originaltyp. Vid sistnämnda maskin äro svårigheterna rätt stora att hindra luftinläckning vid lågtrycksänden. I fig. 23, pl. 1 visas en anordning till absolut förhindrande at luftläckning vid axeltätningarne. Ånga insläppes i en ringformig kanal nära intill tätningens yttersta lameller. Denna ånga söker sig väg förbi tätningen såväl åt vacuum - sidan, där den ingår till kondensorn, som åt yttre atmosfären. Ångtrycket i den ringformiga kanalen regleras till sådan höjd, att den till luften utläckande ångan gifver sig tillkänna i form af ett lätt moln omkring axeln. Denna lilla ångläckning kan hållas ytterst liten, och så länge den äger rum, kan luft omöjligen läcka genom tätningen in till kondensorn; däremot måste ju en viss mängd ånga läcka in till kondensorn från ofvannämnda ringformiga kanal. Man har funnit att denna ångmängd motsvarar ungefär 1 % af maskinens ångförbrukning vid full belastning vid axiell labyrinttätning kommunicerande med kondensorn och 7g % vid radiell tätning anbragt vid turbinens högtrycksände.
Ångturbinens axellager äro anordnade straxt utanför tätningarne, och framgår deras konstruktion i detalj af fig. !6_I9) pl. 1. Bärytan i lagren utgöres af hvitmetall gjuten enligt ett speciellt förfaringssätt och inhamradt i de af tackjärn framställda lagerskålarne. Dessa, som äro utförda i 2:ne halfvor, äro hopfästade parvis förmedelst svarfvade tappar, samt försedda med 4 st. uppläggningsdynor af gjutjärn fastade i fördjupningarne R. S, T och Q medelst försänkta spårskrufvar. Mellanlägg af stålplåt i olika tjocklekar äro anbragta mellan nämnda dynor och lagerskålarne, hvilka efter hopsättning' uppsättas i svarf, hvarpå dynorna utvändigt afsvarfvas till sfärisk form passande till en motsvarande sfärisk urborrning i turbinhuset, där lagren slutligen inpassas. Afsikten med anbringandet af de ofvannämnda plåtmellanläggen mellan lagerskålarne och dynorna är den, att bereda möjlighet för en noggrann injustering af lagrets centrum i förhållande till turbinhusets centralaxel vid maskinens montering. Tager man nämligen bort ett plåtmellanlägg från den öfre dynan och inlägger det vid den undre, så höjes lagercentrum; en lik-
M EK AN 1 K
Källa: Internet Archive ·
