Sida 627
MEKANIK
1 1 r
to Ökt. 1908
sultatet eller c:a 55 % vid 300° temp. hos ångan, under det att temperaturens inflytande på verkningsgraden studerades inom
»gränserna 2400 — 340°, mot hvars begynnelse- och sluttemperatur svarade en verkningsgrad af 50 resp. 53 %.
Vidare bestämdes vid ofvannämnda omloppstal turbiulijulets friktionsmotstånd i luft af olika täthet samt i ånga af varierande tryck, hvarvid hjulet, uppkiladt på en blaukpolerad axel, kringvreds af en elektromotor.
Exempelvis absorberade löphjulet c:a 8 Kvv., då det i ungefärlig öfverensstämmelse med vanliga driftförhållanden fick rotera i mättad ånga af 3 atm. abs. tryck; eme. lertid ställdes genom försök med användande af den i fig. 2 visade täckningen af skoflarne en reduktion af nämnda förlust till inemot 4 Kw. i utsikt, hvarvid verkningsgraden likväl endast Fig 2. komme att tilltaga med något öfver 1 %.
Verkningsgraden hos ett dylikt turbkikjul torde därför under ofvannämnda förutsättningar och äfven med användande af lämpligare skofvelprofiler m. m. likväl svårligen kunna uppdrifvas till 60 %.
Medel trycksektion en.
Resultaten från hithörande undersökningar äro onekligen mest intressanta, eftersom medeltrycksektionen utförts i full öfverensstämmelse med firmans senaste erfarenheter, hvilket äfven bekräftats af kurvan för verkningsgraden. Med mättad ånga uppnåddes nämligen en verkningsgrad af c:a 76 %.
Verkningsgradens beroende af ångtemperatureu utmärkes för öfrigt — i motsats till vanliga förhållandet — af kurvans tydliga sänkning för stigande temperatur, hvilket öfverraskande resultat, bortsedt från ett möjligen begånget fel vid temperaturmätningen, till större delen ändock motiveras af den med stigande temperatur tillväxande inloppshastigheteu hos ångan, hvarigenom förhållandet mellan periferi- och ångliastigheten aflägsnar sig från det gynnsammaste.
Lågtrycksektionen.
I deuna del af turbinen kunde man hafva väntat, att ångans energi skulle komma att utnyttjas ännu fullständigare än i medeltrycksektionen, hvilket likväl ej blef fallet, enär halfva antalet insatta skoflar voro af äldre profil. Då emellertid tur- | binens åugförbrukning i och för sig redan var låg, afstod man 'rån insättandet af andra lämpligare skoflar; likväl*risade några försök med olika skofvellägen en anmärkningsvärd ändring till let bättre. Sålunda lyckades man vid trenne försök att erhålla verkningsgrader om 76, 74,9 och 73,2 %.
k
Turbinens ångförbrukniug.
Denna har i originaluppsatsen återgifvits grafiskt såsom unktion dels af ångtemperaturen, dels af det i ångafloppet rålande vakuum. I förra fallet aftager ångförbrukningen per | Kw.-tim. i det närmaste lineärt med temperaturen eller noggrannare med 1 % för 6,8° och 6,6° temperaturskillnad inom 'räuserna 300° — 350° resp. 250° — 300°, om ångförbrukningen •id 300° väljes som utgångspunkt.
Denna ångöfverhettningens jämförelsevis ringa inverkan >å ångåtgången är tydligen en följd af medel trycksektionens lyssuämnda oförmåga att med tilltagande verkningsgrad, kunna illgodogöra sig värmerikare ånga. Vid en med gynnsammare lastighetsförhållanden arbetande turbin aftager däremot ångörbrukningen i allmänhet med 1 % redan vid mindre än 6° löjning af ångtemperaturen.
Vakuumets inflytande på ångförbrukningen studerades örst vid konstant genomgående ångmängd och därefter under ibehållande af en viss belastning, hvarvid afvikelserna befunios rätt afsevärda, men för öfrigt ungefär öfverensstämmande ned teorien.
E11 ångförbrukning af 6,^ kg. pr Kw.-tim ., erhållen vid 000 Kw. belastning måste i betraktande af aktionshjulets dåga verkningsgrad likväl anses som mycket god. En jämörlig Parsonsturbin af bästa konstruktion lämnar emellertid nnu vackrare ångförbrukningsiffror, eftersom högtrycksde- ,;n till en dylik turbin med beaktande af läckningen ledigt tnyttjar 64 % af ångenergien, livarför också ångförbrukniueu hos en dylik turbin bör ligga minst 5 % under försöksirbinens.
Kombinerade systemet jämfördt med Parsons-
systemet.
I r driftsäkerhetsynpunkt vore man särskildt i fråga om mindre enheter och hög öfverhettning nästan böjd för att lämna företräde åt det kombinerade systemet, enligt hvilket turbinens högtrycksdel utfaller betydligt kortare, än hvad fallet är vid Parsonsturbinen. Faran af metallisk beröring mellan rotatorn och omhöljet i driftvarmt tillstånd är emellertid numera afvärjd vid sistnämnda turbinsystem, sedan man, ledd af mångårig erfarenhet, lärt att konstruera turbinhus, hvilka obetydligt kasta sig i värme, samt ökat spelrummen kring skoflarne.
Bortsedt från den mindre viktiga frågan om turbinens erforderliga platsutrymme återstår egentligen endast ångförbrukningen såsom afgöraude synpunkt vid jämförelsen, livilken härvid obestridligen utfaller till favör för det rena Parsonssystemet. Författarens därefter anställda jämförelser mellan andra tänkbara kombinerade system med exempelvis tryckzoner eller hastighetszoner anordnade på olika sätt, skulle föra för långt att här omnämna. Hans uttalanden resultera emellertid i områdets för det kombinerade systemet begränsning till maskinstorlekar om högst 500 Kw., då ånga af 12 atm. tryck skall utnyttjas i turbiner med 3 000 hv. pr. min.
Vid mindre belastningar, exempelvis half belastning, synes visserligen ur ångekonomisk synpunkt möjligheten att vid ett kombineradt system kunna göra bruk af ett färre antal munstycken, böra uppmärksammas, dock har man äfven att erinra sig den dåliga verkningsgraden hos högtrycksdelen, hvarigenom nämnda fördel endast blir relativ i förhållande till belastningen, helst som Parsonsturbinen, när den ej dimensioneras för rikligt, endast förbrukar 8 % mera ånga vid half belastning än vid full.
Såsom en sammanfattning af ofvannämnda försöksresultat anser sig författaren sålunda kunna fälla det omdömet, att för större kraftbehof Parsons’ reaktionsystem i afseetide på ångförbrukningen är öfverlägset systemet baseradt på kombination mellan aktions- och reaktionsprineipen. E. R.
Zoellyturbinens senare utvecklingskede
af /. Weishäupt , Zeitschr. d. Ver. deutscli. Ing. n:r 36 Särtrj^ck finnes.
I uppsatsens början beskrifvas med tillhjälp af utmärkta illustrationer några utförda modernare ångturbiner af Zoelly’s konstruktion afsedda för effektbelopp af ända upp till 5 000 Kw. Följa så tillverkningsmetoderna för såväl turbinhus som roterande delar samt sättet för skoflarnes infästande och löphjulens balansering. Därpå anföras några fullständiga profningsresultat med turbingeneratorer om 1 500, 3 500 och 5 000 Kw. E- E.
Försök med en economiser af Krugers patent.
Rundschau i Zeitschr. d. Ver. deutsch. Ing. n:r 38.
Profningsresultat från dylika apparater hafva hittills offentliggjorts tämligen sparsamt, och bör säkerligen det ifrågavarande profvet tillmätas särskildt intresse, i all synnerhet som Krugers economiser sedan flera år tillbaka funnit användning i vårt land. Profvet utfördes af Rayr. Re visionsverein å en i ofvannämnda uppsats afbildad 120 kv.-m. apparat, i h vilken matarevattnet uppvärmdes från 450 till 120°, under det att rökgasernas temperatur nedsattes från 320° til 1 750. Värmeöfverföringen på vattnet uppgick till 14,2 v. e. pr kv.-m. eldyta och timme för i° temperaturskillnad. E. R.
Massentransport
af M. Bulile; Ein Hand- und Lehrbuch iiber Förder- und Lagermittel frir Sammelgut. 380 sid. stort oktavformat, med 895 illustrationer och 80 siffertabeller. Förlag af Deutsche Verlags-Anstalt, Stuttgart och Leipzig, 1908.
Såsom af ofvanstående uppgifter framgår, utgör detta till kvantiteten ett högst betydande verk, och innehållet synes icke jäfva detta omdöme äfven beträffande dess kvalitet. Den erfarne författaren, som utarbetat motsvarande områden af tekniken till såväl ingeniörhandbokeu > Hutte» som »I.uegers tekniska Lexikon», har med nu föreliggande verk afsett attgifvaen både öfverskådlig och detaljerad behandling af alla i praktiken använda slag af transport-anordningar (med undantag af hvad vi kalla »hissar») för fasta varor såsom styckegods, stenkol
Källa: Internet Archive ·
