Sida 102
1. CHRISTENDOMENS INFÖRANDE I SVERIGE.
I. ANSGARIUS.
Legenderna komma nu i stället för sagorna. De försköna de första kristna apostlarnes lefnad. Men de hafva så sammansmält med historien, att de drömmar och syner, som i dem anföras, utgöra karakteristiska drag, hvilka måla personernas tänkesätt och ofta icke kunna nekas, utan måste antagas såsom historisk sanning, ehuru någon gång icke rätt öfverensstämmande med nyare tiders tänkesätt och åsigter.
Så berätta de äldste krönikeskrifvarne om Ansgarius: En Frankisk yngling, som var begifven på lekar och nöjen, drömde en gång, att han befann sig djupt nedsjunken på ett gyttjefullt ställe, nära bredvid en grön väg, på hvilken en skara af sköna hvitklädda qvinnor gingo. Den mest lysande var Jungfru Maria. Bland de öfriga igenkände ynglingen sin aflidna moder. Full af ömhet, ville han ur gyttjan arbeta sig upp till henne. Då nalkades Jungfru Maria och sade: ”Son, du vill gerna till din moder. Men vill du komma till oss, så måste du fly all fåfanglighet, och deremot öfva dig i goda och rena seder.”
Ynglingen, som hade denna dröm, hette Ansgarius. Efter den vardt han alfvarsam och flitig, och egnade sig åt andeliga ståndet. Han blef lärare i ett kloster, som hette Corbey i Frankrike, och emottog derefter samma befattning 1 det nya Corbey, som låg i Westfalen, der han tillika ofta predikade. Han vann der allas kärlek för sin fromhet och sina oförvitliga seder. Han hade stora kunskaper och tyckte sig ofta se underbara syner. En pingstnatt tyckte han sig skåda det eviga ljuset, och deri många härliga apostlar och helgon. Då hörde han Guds röst: ”Gå och förtjena martyrkronan, och skall du då komma igen till mig.”
Han blef en dag kallad till kejsar Ludvigs hof. Der ha-
