Sida 184
Han väckte upp en liten man, Du våge din hals och så din hand, Som dock hans sak utföra kan, Att frälsa ditt eget fädernesland! Han gaf honom makt och snille. Gud skall dig tröst väl sända. Slott, städer, folk och län och land De gingo honom väl i hand: En fågel försvarar sin egen bur. Gud fogade det som han ville. Så göra ock alla vilda djur. Nu märk hvad du bör göra!
Då han så manligen hade stridt Gud hafver dig gifvit sinne och själ Och ryktet gick öfver verlden vidt, Var hellre fri än annans träl, Då månde de så honom löna, Så länge du kan dig röra. Att, när han for ifrån Örebro, Då blef han slagen i godan tro: Frihet är det bästa ting, Så plägar man troskap röna. Som sökas kan all verlden omkring, För den som frihet kan bära.
O, ädle Svensk, du statt nu fast Vill du vara dig sjelfver huld, Och bättre det som fordom brast Du älske frihet mer än guld, Du låte dig ej förvända! Ty frihet följer ära.”
Återblick: De utländske fogdarnes tyranni. Jösse Eriksson. Engelbrecht. Hans resa till Köpenhamn. Éngelbrechts andra resa. Daikarlarnes och hela allmogens uppresning. Mötet i Upsala. Stil-lestånd med KrÖpelin. Mötet i Wadstena. Erik afsättes. Engel-brechts krigstukt. Konungens ankomst till Stockholm och affiird. Engelbrecht riksföreståndare. De tvenne riksembetena. Carl Knuts* son. Mötet i Arboga. Stockholm intages. Carl Knutsson riksföreståndare. Éngelbrechts tåg omkring landet. Hans förlikning i Örebro. Hans mord. Begrafning. Mördarens ånger. Biskop Thomas* sorgqväde. 1 (S. R. S. M. Æ. — Tuneld.)
*
V. CARL KNUTSSON RIKSFÖRESTÅNDARE.
Sedan Engelbrecht, ”landsens fader och Svenska frihetens försvarare,” såsom han kallas i häfderna, blifvit afdaga-tagen, var Carl. Knutsson ensam rikshöfvidsman. Hans stora egenskaper gjorde honom älskad af folket, oaktadt hans många fel. Bönderna tyckte, att hans utseende var så man-liaftigt och konungsligt. En gammal helig nunna spådde honom, att han skulle bära kronan; och en ung flicka sade sig, onder predikan i Wadstena kyrka, se en strålande krona ftfver hans hufvud.
Carl var icke nogräknad om medlen att vinna sina ändamål. Mot Éngelbrechts vänner visade han ovilja. En af desse, den tappre riddaren Broder Svensson, som var riks-
