Sida 250
•«t
stå kan. Konungen yttrade, att han från den stunden ingen lugn timme väntade under hela sin lefnad, Men han$ beslut stod fast.
Han tog sin sexåriga dotter, Christina, på sin arm och framträdde inför ständerna d. 20 Maj 1630. ”Jag går,” sade han, ”att begynna den svåraste och vigtigaste strid. Det sker icke af lättsinnighet, det vare Gud mitt vittne, ej heller för någon min enskilda fördel eller krigslyslnad. Kejsaren har tvungit mig lill detta steg. Han har skymfat min person, hjelpt våra fiender, förföljt våra bunds- och trosförvandter, hvilka nu, tryckte under andlig och verldslig träldom, sucka efter frälsning, och de skola med Guds hjelp icke sucka förgäfves. Hvad mig beträffar, vet jag nogsamt hvad förestå kan. Jag har redan vid många tiltfällen för Svea rike spillt mitt blocl, lårer också för detsamma en gång mitt lif spilla. Derföre, innan jag denna gången skiljes från fäderneslandet, vill jag med en innerlig bön anbefalla eder, alla Sveriges innebyggare, närvarande, frånvarande, i Guds den aldrahögstes beskydd, och säga eder mitt hjertliga farväl, kanhända för sista gången.” Härvid brusto konungen tårar ur ögonen.
Vid Elfsnabben gick Gustaf Adolf ombord med 15,000 nian utvalda krigare, af hvilka de fleste med honom skördat lagrar i Liffland och Polen, Med gynnande vind seglade han till Tyskland.
Återblick: Kriget i Tyskland mellan katoliker och protestanter. Katolske anförare. Christian IV. Slaget vid Königslutter. Wallenstein. Gustaf Adolfs öfverläggningar om kriget. Hans afsked från ständerna. Afresa.
*
VII. GUSTAF ADOLFS ANKOMST TILL TYSKLAND.
Det var d. 24 Juni 1630, som Svenska flottan anlände till Tysklands strand. Konungen beslöt landstiga vid den lilla ön Ruden, nära Oderflodens mynning, under ett häftigt åskvä~ der. Kusten syntes full af eldar, som blifvit upptända af fienden. Likväl hade de kejserlige dragit sig tillbaka till ett
