Sida 316
land, och hafva sedan aldrig försökt någon landstigning i Skåne,
Svenska rådet hade emellertid börjat blifva alltmera mot-stråfvigt mot konimgefi för hans egenmåktiga förfaranäe, livilket ådrog riket allt större lidanden. Men Stenbock tvingade herrarne att ntrusla flottan, med hvilken han öfverförde en här till Tyskland och vann slaget vid Gadebusch den 20 Dec. 1712, der Danskarne och konung Augusts Tyska trupper blefvo öf-vervunna. Stenbock tågade derefter emot Holstein och intog flera ståder. Men då han icke fick från fäderneslandet något understöd, och hans hår dagligen smål te tillsammans, under det fiendernas tillvexte, måste han till slut gifva sig fången i Tönningen den 10 Maj 1713/ Han blef sedermera af Danska regeringen insatt i hårdt fängelse, der han dog af brist 1717.
Stenbock var en lård och mångkunnig herre. Han ål-skade sin konung och sitt fädernesland framför allt. Hans muntra lynne uppehöll* hans soldaters mod, och hans tapperhet var lika stor som hans klokhet Han år en af Sveriges yppersta fältherrar, en like till Torstenson.
Återblick: Kriget förnyas med Polen och Danmark. Missnöje med konungen. Stenbock segrar vid Helsingborg och Gadebusch. Han blir fången. Hans karaktär.
*
IX. CARL XII I TURKIET.
Från PulCava undkom Carl till Bender. Han skickade derifrån sändebud till sultanen i Constantinopel, för att upp* mana honom att angripa Ryssarna. Det lyckades honom, och en Turkisk krigshår instångde den Ryska vid floden Pruth. Men den Turkiska befälhafvaren låt muta sig till fred, hvarvid Inga fördelar betingades för Carl. Sultanen ville förmå honom att återvånda hem till sitt land; men Carl var envis. Sultanen skickade honom betydliga penningsummor till reskostnad; men Carl vägrade ändock alt afresa. Slutligen
