Sida 98
Finland hette forndom Qvenland. En saga uppkom deraf, att det skulle vara bebodt af en stam krigiska qvinnor. Men Qvenerna voro ett vildt och tappert folk. Kareler och Kurer utgjorde en del af detta folk. Äfven voro de stamförvandter med Esterna och Tav-Esterna. Landskaperna Karelen, Tavastland, Estland och Kurland hafva deraf sina namn. Vid Hvita Hafvet låg det rika Bjarmland, der ett Jumala-tempel fanns; och Bjarmerna egde stora skatter, dem de vunnit på sin handel med Asien. Handelsvägen gick då genom Gardarike eller Ryssland.
Sveriges grannrike i vester utgjordes af det oroliga Norrige. Norra delen kallades Throndelagen, och der var staden Nidaros, sedan Throndhiem, belägen. I det södra Norrige, som indelades efter de dalar, hvaraf det utgöres, var Sarpsborg beläget, äfvensom Tunsberg. Der byggdes också Opslo, sedermera Christiania.
Danmarks hufvudstad, Köpenhamn, fanns då ännu icke. Hufvudstaden hette Ledre, på Seland, och sedan Roskilde.
Södra kusten af Östersjön hette Wenden. Der var det ryktbara vikingsfästet Jomsborg beläget.
Till de nordiska länderna måste äfven räknas Island, som bebyggdes af Norrmän. Isländarne voro berömda såsom kunniga skalder och kloka handlande. De besökte, på sina sjöresor, Grönland och ett land, som de kallade Winland, numera Norra Amerika. De hade sålunda långt före Columbi tid upptäckt Amerika.
( Schlyter m. fl. )
*
XXIII. FÖRTECKNING PÅ HEDNISKA KONUNGAR I SVERIGE.
Om man efter Ynglingasagan uppställer de konungar, som sägas hafva regerat i Upsala, blifver konungalängden följande: Oden, Njord, Yngve Frej, Fjolner, Svegder, Wanland, Wisbur, Domalder Jotadolgi, Domar, Dyggve, Dag den Vise, Agne, Alrik och Erik, Alf och Yngve, Hugleik; Jorund, Ane den gamle, Egil Tunnadolgi, Ottar Wendelkråka, Adils, Östen, Yngvar, Braut-Anund, Ingiald Illråda. Sagan
