Sida 268
fredsslut; men nog vet jag \\vad man kunnat hoppas och huru Sveriges rådslag förr i verlden drifna blifvit.” Emedan freden den 14 Oktober 1648 afslöts i städerna Osnabriick och Miinster i Westfalen, har den blifvit kallad den Westfaliska freden.
Den serskilda freden i Brömsebro hade blifvit sluten vid den bro som leder öfver Brömsån mellan Småland och Bleking. Gustaf Horn hade, befriad från sin åttaåriga fångenskap återkommit hem och fört befälet i Skåne under kriget mot Danmark. Hans framgångar derstädes under det Tor-stenson eröfrade Jutland aftvungo Danskarne freden. Sverige vann i densamma: tullfriheten i Öresund, Jeratland, Herje-- dalen, Gottland, ön Ösel samt Halland på 26 år. Äfven denna fred, som slöts af Axel Oxenstjerna personligen, skulle , blifvit fördelaktigare för Sverige, om icke Christina tvingat honom att påskynda fredsslutet.
Då Westfaliska freden slöts, erhöll Sverige första gången på 87 år fred med sina grannar på alla sidor.
Återblick: Wrangel befälhafvare. Königsmark. Pfalzgrefven Carl Gustaf. Fredsunderhandlingar i Osnabrück och Münster. Oxenstjernas yttrande om Westfaliska freden. Freden i Brömsebro.
*
XVI. UTMÄRKTE PERSONER.
Gustaf Horn (född 1592) var son af den tappre Carl Henriksson Horn, som under Johan IIIis och Carl IX:s tid utmärkte sig i kriget mot Byssland. Gustaf lärde sig krigskonsten i Nederländerna och blef sedan Gustaf Adolfs vän och följeslagare. Han var den mildaste och menskligaste af de Svenska fältherrarne i detta tidehvarf. Han höll sträng krigstukt, var foglig, och hade en utomordentlig besinning i farans stund. En vidsträckt lärdom, älskvärda seder och allt som pryder menniskan prydde hår hjelten. Efter slaget vid Nördlingen blef han med högaktning bemött af fienderna, som endast efter många underhandlingar åndtligen 1642 ut-
17*
