Sida 194
Herr Sten Slure råkade 1488 i krig med Ryssland. År 1495 inryckte en stor Rysk här i Finland. Den tappre Knut Posse förde befälet på Wiborgs slott. Den Ryska hären belägrade Wiborg och stormade slottet. Men Posse hade under ett torn lagt en mängd krut, och då tornet blifvit fullt af Ryssar, sprängde han det i luften. Ryska hären blef af den förfärliga knallen så betagen, att den hals öfverliufvud begaf sig på flykten. Detta kallas ”den Wiborgska smällen.” Rys-sarne påstodo, att den skett genom trollkonster.
Då herr Sten, med en talrik här, kom till Finland till de sinas hjelp, hade han med sig herr Svante Sture, hvilken gjort lyckliga tåg inåt Ryssland. Med honom råkade herr Sten i oenighet, och denna oenighet blef sedan en orsak lill stora olyckor.
Återblick: Riksföreståndarevalet i Arboga. Slaget på Brunke-berg. Rikets lyckliga belägenhet. Sten Stures dygder. Upsala akademi. Boktryckarkonsten. Ryska kriget. Oenigbet med Svante Sture.
(S. R. S. M. Æ.)
*
XI. JOHAN II.
Rådslierrarne, bland hvilka Svante Slure hade stort inflytande, uppsade herr Sten all tro och lydnad, och inkallade 1497 konung Johan II, Christians son och efterträdare i Danmark och Norrige. Derlill bidrogo många af de förnämare männens hustrur. På den tiden fingo endast riddares hustrur bära namnet fru, och konungen allena, men icke riksföreståndaren, egde alt utdela riddarevärdigheler. De Svenska fruntimren, som ville vinna denna titel, förmådde sina män att verka för konung Johan, ty
”Hvar frälseqvinna vill heta fruga,
Att andra skulle sig för henne buga.”
Konung Johan ankom med en stark flotta till Stockholm. Herr Sten hade en stor här tillsammans, och hade kunnat göra väldigt motstånd; men då han såg herrarnes önskan, beslöt han ingå förlikning, och uppgaf slottet och sladen åt Johan, som erkändes för konung. Sedan begaf sig konungen,
