Sida 149
nöje och Ivar Blås svar. Förräderiet vid Herrevadsbro. Junker Carl. Birgers giftermål. Qvinnans fordna rätt i Sverige. Vingäf. Hemgäf. Adhalkona. Barnens vattenösning. Fridslagarne. Stockholms grundläggning. Sagorna derom. Birgers söner. Hans död. Lagman Bengts kärlek till Sigrid den fagra. Bröllopsgåfva. Birgers besök på Ulfåsa.
(Geyer. Reuterdahl. Landskapslagarna. S. R. S. M. Æ.)
*
XIV. WALDEMAR.
Waldemar var till utseendet den skönaste man på sin tid, och Birger jarl hade /U honom utsett en gemål, prinsessan Sophia af Danmark, som var lika berömd för sin skönhet och qvickhet. Jarlen firade deras bröllop i Jödköping med stor högtidlighet, isynnerhet som hon följdes in i riket af en mängd utländska fruar och riddare, bland dem förnämligast hennes morbroder, en hertig af Braunschweig. Också* sökte de Svenska herrarne att icke gifva utländningarna något efter i prakt och adliga färdigheter, såsom dans och lekar, tornerspel och ringränningar.
Efter Birgers död, då Waldemar emottog regeringen, uppkommo oroligheter emellan bröderna, af hvilka hertig Magnus var den mest utmärkte, både i snille, kraft och ridderlig prakt. Drottning Sophia missbrukade sin qvickhet att försmäda sina svågrar. Hon kallade hertig Magnus, som var mager och mörklagd, för Kittelbotaren (kopparslagare), och den fromsinte hertig Erik för Al Isintet. Magnus svarade, då han sporde begabberiet: ”jag skall nog en gång bota drottning Sophias kittlar.”
Drottningen företog en resa till Danmark, för att besöka sina anhöriga. Hennes yngre syster, prinsessan Jutha, som en tid varit priorinna i Roskilds nunnekloster, men sedan lefde på sina gods, var den skönaste jungfru på sin tid. Efter Sophias hemresa, blef hon betagen af en oemotståndlig lust alt återgälda systerns besök. Hon utrustade sig derföre med ett ansenligt följe, och ankom till Sverige, ”lysande liksom en engel från himmelrik,” såsom man sade. Men konung Waldemar blef intagen af en häftig kärlek, så snart han fick se den sköna svägerskan. Lättsinnig, som l*on var,
