Sida 141
konungen. ”Det öfriga af gndsljenstén hoppas jag få fira annorstädes.'” M«n när konringeii, omgifven af sina få trognaste, utkom, blef han, efter ett skarpt men kort fäktande, tagen och halshuggen. Det säges att en klar källa upprann af hans blod. Han blef förklarad för helgdn och dyrkad såsom hela rikets skyddspatron* Hans ben förvaras ännu i ett silf-verskrin i Upsala domkyrka. Hans fana blef riksbaner. Man svor vid hans namn: ”så sannt mig Gud hjelpe och St. Erik konung.”
Erik den Heliges gemål liette Ghrlstina och härstäntmadé från konung Inge den äldre. Eriks broder, Ivar, blef stamfader för den adliga Bondeslägten<
Återblick: Erik den Heliges regering. Tåget till Finland. Biskop Henrik. Lalli. Konung Erik öfverfalles och mördas. Förklaras för helgon. Hans gemål och broder.
(Scriptores R. S. M. Æ.)
*
XII. SVERKERSKA OCH ERIKSKA ÄTTERNA.
Sverkers son, Carl, hade af Östgöterna blifvit vald till konung, efter sin faders död. Han är den förste Carl, som varit konung i Sverige, ehuru af ett misstag han blifvit kallad den sjunde. När Carl fick höra, att Erik den helige blifvit mördad, skyndade han med en stark här till Upsala, for att straffa mördaren. Äfven Helsingarne, anförda af en Fa le Bute, bröto upp mot Magnus Henriksson, som blef slagen. Bredvid Upsala byggdes, till åminnelse häraf, en kyrka, söm kallades Danmark. Derefter blef Carl regent öfver hela riket, och kallade sig Svea och Göta konung. Under hans tid blef den förste Svenske erkebiskop utnämnd, nemligen Stefan i Upsala. Carls regering stördes likväl snart af en ung prins, Erik den heliges son, Knut, som gjorde anspråk på thronen. Knut måste, efter fyra års strider, fly till Danmark> sedan han insatt sin förlofvade i ett kloster. Carl var förmäld med en Dansk prinsessa, som hette Christina. Hofvet bodde på Wisingsö. Oförtnodadt anlände Knut med en krigshär från Datimark, och öfverföll Carl på ön, 1168. Konungen blef då
