Sida 139
land. Det första kyrkomöte i Sverige hölls under hans tid i Linköping (1153). Kardinalen Nicolaus Albanensis var dit utskickad af påfven, och förmådde Svenskarna att åtaga sig en skatt, som hette St. Peters penning och tillföll påfvarna. En erkebiskopsstol skulle då inrättas i Sverige, men Svear och Göter voro så oeniga, att det blef om intet.
Sverkers gemål helte Alfhild. Hon var först förmäld med konungen i Danmark, men emedan hon tyckte, att han var gammal, öfvergaf hon honom och begaf sig till Sverker, livars hjerta hon lyckades att vinna. Emellan Sverige och Danmark fördes krig. Den Danske konungen, Sven Grate, blef likväl tillbakadrifven af bönderna i Småland. I Wärends-trakten voro männerna borta, då en Dansk här inryckte. Qvinnorna samlade sig, anförda af en ung skönhet, som hette Blända. Som de icke i öppen strid kunde möta Danska hären, uppfann Blända en krigslist Hon lät uppduka i ett läger flera bord, fulla med mat och öl, och gömde sig i skogen i grannskapet. Danskarne, som kommo till det öfver-gifna lägret, spisade och drucko, tills de blefvo rusiga och somnade. Då blefvo de öfverfallna och dödade af Blända och hennes kamrater. Till minne af denna bedrift fingo Wä-rends qvinnor lika arfsrätt med männer, och på deras bröllop rättighet att begagna trummor och krigsmusik.
Då Sverker blef gammal och vid julottan 1155 reste mellan Alebäcks och Tollstads kyrkor, blef han ihjälslagen af sin stallmästare.
Återblick: Magnus Nilsson. Ragvald Knapphöfde. Sverker. Kyrkomötet i Linköping. Brottning Alfhild, Blända. Sverkers död.
(Scriptoret Rerum Svecic. Medii Ævi.)
*
XI. ERIK DEN HELIGE.
Jedvard Bonde och Cecilia, Blot-Svens dotter, egde en son, Erik, som var en ädel och tapper riddare. Svearne - valde honom till konung och hade allt skäl att glädja sig öfver detta val. Han var en from och rättvis regent, som beskyddade allas rätt och arbetade för christendomens befästande.
