Sida 172
konung Albrecht. De valde i stället till regentinna konung Håkans i Norrige enka, Margareta. Derefter samlade de en krigshär och tågade emot Albrecht. Men äfven han samlade sig krigsfolk, från Tyskland. Det var en lysande hår, som följde honom. Vid Falköping i Westergötland möttes de fiendtliga härarne 1389. En gammal riddare, som ansåg Al-brechts ställning äfventyrlig, ville öfvertala honom att uppskjuta drabbningen; men en ung Tysk, Gerdt Snakenborg, yttrade ett öfvermodigt förakt för Svenskarne. Albrecht slog den unge Tysken genast till riddare, för det han visade så stort mod i orden. Men Svenskarne voro tappra, och drefvo Tyskarne i ett kärr, der många af dem fastnade. Den nye riddaren Snakenborg var en af de första på flykten. Då Albrecht deremot såg den gamle riddaren vid sin sida, utbrast ban: ”Gubbe, gubbe! hade jag följt ditt råd!” Han blef derefter, jemte sin son, prins Erik, tillfångatagen.
Före slaget hade Albrecht, för att försmäda Margareta, kallat henne konung Bracklös (utan byxor), och skickat henne till present en stor slipsten, med helsning, att hon på den skulle slipa sina saxar och nålar. När Margareta nu hade honom i sitt våld, låt hon påkläda honom en narrkåpa, med nitton alnars långt släp. Han hölls derefter fången på Lindholms slott i Skåne, men lösgafs 1395 och dog i Meklenburg 1412.
Återblick: Unionstiden. Albrechts regering, och visan om Tyskarne. Bo Jonsson Grip. Elisif. Slaget vid Falköping. Albrechts fångenskap och försmädelser, frigifning och död.
(S. R. S. M. Æ.)
*
II. HÄTTE- OCH FETALIEBRÖDERNA.
Medan Albrecht satt i fångenskapen, utbildade sig, bland de vänner han egde i Tyskland, sällskaper af sjöröfvare och mördare, som föregåfvo, att de ville arbeta för hans sak, men H sjelfva verket endast ville plundra och göra byte. I Stockholm voro den tiden så många Tyska handlande bosatte, att de åtgjorde största delen af borgerskapet. De beslöto att helt
