Sida 239
XVI. CARL IX.
Sedan hertig Carl flera gånger afslagit ständernas anbud af kronan, emottog han densamma i Norrköping 1604. Hans äldste son, Gustaf Adolf, erkändes för kronprins, och den yngste, Carl Filip, för rikets arffurste. Detta var Norrköpings arfförening, hvarigenom arfsrätten i Gustaf Wasas hus öfverflyttades till Carl IX och hans efterkommande.
Orolig var Carls regering: krig utomlands och uppror inom. Mot Hyssland och Polen vunnos fördelar, omvexlande med förluster. Isynnerhet .märkligt är slaget vid Kerkholmmot Polackarne 160&V Der stupade Carls bäste fältherre, Anders Lennart sson. Konungen sjelf blef kringränd af fienderna, sedan hans häst blifvit skjuten. Då kom på sin stridshäst Henrik IFrede till hans undsättning. Han hoppade af hästen och öfverlemnadc den åt konungen, i det han sade: 'Tänk på min hustru och mina barn!” Med egen hand högg sig konungen ut från fienderna, och undkom, sedan hela hans här blifvit slagen. Men efter nederlaget hemtade han sig ånyo, och ett nytt fälttåg fördes med framgång. Pontus de la Gardies son, Jakob, var en fältherre lik fadren i krigiskt snille. Carl IX:s naturlige son Carl Carlsson Gyllen-kjelm var hans trogne vapenbroder, och desse bada hjeUar utförde många krigsbedriftcr tillsammans. Slutligen blefvo de fångna. Efter fem års fångenskap blef De la Gardic fri, Men Sigismund, som tycktes finna nöje i att ptåga sin fiendes son, lät sluta honom i hårda bojor oeh med strängkel bevaka liouom. 1 tolf år satt lian fängslad. En gang lindrades lians fängebe af drottning Constantia* som händelsevi* for förbi oeh yttrade, att koa önskade tala med honom. Di lian utfördes tiil lienne, med en tuag jernklack om fötterna. lät hon aflaga densamma ock skänkte honom tjugu dukater samt en sorgklädning, så aU han anständigt kunde sörja sin fader. Äfven prinsessan Anna, som med sin broder lemnat SVerige, visade honom välvilja, då han slutligen blef frigifven 1613. En annan Svensk befäihafvare, Nils StjsrnskÖld, blef belägrad i Dunamunde. Il^ns hustru och barn blefvo Cångna af. Polackarna, och Polske befälhafvaren underrättade honom,
