Sida 275
det gjorde. Stod så skön som en engel. Derpå svarade konungen skickligt och vackert.”
Några dagar derefter afreste Christina från Sverige* Hon hade låtit nedpacka tapeter, möbler och husgeråd från slottet, och förde sålunda med sig ur riket allt af värde, som hon kunde medtaga. Då hon kom till en liten bäck, som den tiden utgjorde Sveriges och Danmarks gräns, steg hon ur sin vagn, hoppade öfver bäcken och utropade: ”Andtli-gen är jag fri och utom Sverige, dit jag hoppas aldrig återvända !”
Då hon ankom till Briissel, afsvor hon den Lutherska läran, för hvilken hennes fader hade gjutit sitt blod. Hennes resa gick till Italien. I Inspruck antog hon högtidligen den katolska läran, och lät derjemte kalla sig Ales-sandra, efter påfven, som hette Alexander VII. Hon höll sitt intåg i Rom till häst. och klädd såsom amazon. Påfven emottog henne i början väl. Men till slut gjorde hon sig fruktad för sitt oroliga sinne. Tvenne gånger efter Carl Gustafs död besökte hon Sverige, och ville göra sina anspråk gällande till thronföljden, i fall Carl XI aflidit utan arfvingar. För öfrigt vistades hon i Rom, der hon umgicks med konstnärer och lärde. Hon afled vid 63 års ålder, 1689.
Återblick: Christinas tillträde till regeringen. Hennes karaktär. Afund mot Oxenstjerna. Hennes gunstlingar. Hennes efterträdare. Afsägelse-akten. Hennes afresa. Affall från evangeliska läran. Ankomst till Rom. Besök i Sverige. Död.
*
XVIII. MÄRKVÄRDIGE MÄN.
Bland de lärda män, som under Christinas regering bief-vo gynnade eller utmärkte sig, förtjena några ett rum äfven i historien.
Arnold Johan Messenius (född 1608), son af historie-skrifvaren, hade i yngre åren blifvit, liksom fadren, uppfostrad af jesuiter, och måste derföre en tid dela fadrens fängelse.
