Sida 151
mark, som hette Christina, och öfrergaf sin drottning för henne. Sophia, sedan hon upplefvat den grämelsen, att se kronan på Kittelbotarens mörka panna, öfverlefde icke länge sitt fallna majestät Men Waldemar tog snart en annan gemål, Cathrina, grefvedotter från Tyskland. Omsider gifte han sig äfven med ett Danskt fruntimmer, Lucardis, och tröstade sig så i umgänge med fruntimmer öfver förlusten af sin krona.
Då den afsatte konungen slutligen företog allehanda stämp-lingar mot Magnus, lät denne taga honom tillfånga och insätta honom i förvar, dock ingalunda hårdt behandlad, på Nyköpings slott
Återblick: Waldemars bröllop. Drottning Sophias qvickhet. Prinsessan Jutha och hennes kttrlek. Brödernas oenighet. Striden vid Ramundaboda. Waldemar fången. Hans stflmplingar. Hans många giftermål.
*
XV. MAGNUS LADULÅS.
Ehuru konung Magnus sålunda på ett mindre ädelt sätt bemäktigat sig thronen, och låtit kröna sig 1279, blef han en af de mest aktade och ärofulla konungar, som burit Sveriges krona. Han har isynnerhet verkat på sjelfva statsförfattningen. Han afskaffade Allshärjartingen, inkallade lagmännen i rådet och införde många andra vigtiga stadgar.
Före hans tid var, i stället för de försvunna fylkeskonungarna, en höfding tillsatt i hvarje landskap, för att utöfva konungens makt, och en lagman, för att vårda folkets. Lagmannen valdes af folket sjelft till att handhafva lagen på deras ting, föra landskapets talan inför konungen och på allshärjartingen. Han skulle genom dom erkänna en nyvald konung. Höfdingen, som kallades jarl, emedan han ursprungligen var af hög börd, hade under sitt befäl konungens länsmän, hvilka voro satte öfver bönderna. Men alla konungens tjenstemän, ifrån jarlen till de lägsta, voro skilda från odalmännen, till hvilka lagmännen hörde. Hvarje landskap liade, liksom sin lagman, också sin serskilda lag. Dessa Sverige» landskapslagar äro ännu förvarade, såsom lärorika källor för
