Sida 261
dervisningsverken, så att Sveriges läroverk ifrån >den tiden äro bland de yppersta i verlden.
Återblick: Gustaf Adolfs storhet. Hans inrättningar.
*
XII. MARIA ELEONORA.
Efter sin gemåls död var enkedrottningen, Maria Eleonora, utan den ledning, som hennes besynnerliga lynne behöfde. Hon gaf sitt missnöje med Sverige och dess förhållanden allt friare tyglar, och förolämpade både Oxen-stjerna och rådet med sina bittra anmärkningar. Så sade hon till en af rådsherrarna: ”Jag har hört, att Svenska rådet ämnar skicka mig och min dotter med hvit käpp och hundebröd utur landet.” För Oxenstjerna, hyars hela lef-nad vär egnad att bibehålla Gustaf Adolfs krona, på hans dotters hufvud, måste sådana tillmålen, vara högst kränkande. En kallsinnighet uppkom derföre emellan honom och drottningen. Maria Eleonora hatade Svenskarna ogh de* ras land. ”Sverige är så förskräckligt kallt,” sade hon; ”der äro så många och förfärligt fula berg.” Slutligen yttrade hon till och med, att hon hellre ville lefva af vatten och bröd uti fremmande land, ån sitta vid konungsligt bord uti Sverige.
Då hon fordrade att få uppfostra sin dotter, fann man betänkligt att öfverlemna den unga thronarfvingens bildning i en så tanklös moders händer. Christina blef också öfveiv lemnad åt sin foster, pfalzgrefvinnan Cathrina. I hennes hos uppfostrades hon, tillsammans med gin kasin, den unge p£alz~ grefven af Zweybriicken Carl Gustaf. Det unga fursteparet troddes hafva förlofvat sig med hvarandra.
Enkedrottningen bodde på Gripsholm. Derifrån knöt hon förbindelse med konungen » Danmark, som ville förmäla sin son med hennes dotter. Då hon slutligen intet föjrrofid>-de uträtta i Sverige, fattade hon det vanärande beslutet att, rymma ur riket.
