Sida 238
hvad han sålunda lofvat, begaf sig konungen tillbaka till Polen.
Flera möten och riksdagar hade emellertid blifvit hållna. Serskilda gånger hade man anmodat konungen att återkomma till sitt rike och vårda dess styrelse. Då han lemnade allt detta utan afseende, blef han ändtligen år 1600, på riksdagen i Linköping, afsatt.
Han var förmäld med prinsessan Anna af Österrike och efter hennes död med hennes syster Constantia. Han afled i Polen 1632.
Återblick: Sigismund och hertig Carl. Upsala möte. Krig. Slaget vid Stångebro. Sigismund afsättes. Hans gemåler.
*
XV. LINKÖPINGS RIKSDAG.
Hertigen lät ställa de vid Stångebro fångna rådsherrarne för rätta inför rikets ständer på riksdagen i Linköping 1600. De anklagade rådsherrarne voro åtta, utom fem andra adelsmän. Man begynte med tillvitelser alltifrån Johan III:s tid, och beskyllde dem i allmänhet för förräderi. Deras enskilda bref till hustrur och anhöriga nyttjades bland bevisen. Det oaktadt var det endast hertigens häftighet och hat, som förmådde domrarne att fälla de anklagade. Deras hustrur och barn, som anropade hertigen om nåd, blefvo af honom afvisade med en hårdhet, värdig Christiern tyrann.
Sålunda, utfördes på Linköpings torg herr Erik Sparre, en af Sveriges mest upplyste och betydande ädlingar, rikskansler. Herr Gustaf och herr Sten Baner, herr Thure Bjelke och åtskilliga andra måste följa. Efter en rörande och uppbygglig beredelse, knäböjde de, den ena efter den andra, och bödeln afhögg deras hufvuden. Det häpna folket, som omgaf torget, upphäfde hemska skri: ”Det är nog blod! Nåd! nåd!”
Återblick. Rättegången mot rådsherrarna. Deras dom och afrättning.
*
