Sida 323
sluta fred med Ryssland, bäst det kunde, och förnekade helt och hållet sina löften.
Den olyckliga ställningen ilandet ansågs icke kunna af-hjelpas med mindre, än att riket fick eh konung. Det var detta som Ulrika Eleonora önskade. Hori ville, att prins Fredrik skulle utköras till hennes medregent. Men rikets ständer valde honom, på 1720 års riksdag, till konung, under namn af Frediiik I (f. 1676), så att hon derigenom förlorade en stor del af sitt inflytande.
Drottning Ulrika Eleonora d. y. var ett inskränkt fruntimmer. Hon älskade sin gemål med mycken häftighet, och gjorde allt för att till honom få öfverlemna en krona, som hon emottagit befläckad med sin broders blod. Hon hyste tifl sin systerson, hertig Carl Fredrik, ett blindt och outsläckligt hat, och har förtjent råttvist tadel för allt det onda hon ådragit landet. Hon lefde indraget till 1741, då hon dog.
Återblick: Ulrika Eleonora d. y. Thronföljden. Svenska hären. Riksdag och ny regeringsform. Görtz aflifvas. Ryska härjningen. Englands bedrägeri. Fredrik I konung. Drottningens karaktär.
*
II. PARTISTRIDERNA.
Carl XII:s krig afslutades ändlligen så, att i freden med Danmark, sluten på Fredriksborg den 3 Juli 1720, afstod Sverige från tullfriheten i Öresnpd och Balterna samt betalade 600,000 riksdaler. Med Ryssland slöts freden i Nystad 1721. Sverige afträdde då Ingermanland; Liffiand, Estland och hela Wiborgs Län. Ryssland, som intagit en stor del af det åfriga Finland, återlemnade detta och åtog sig att betala
2 millioner riksdaler. Af alla Svenska fångar i Ryssland hem-kommo icke mer än 900 marn. Freden med Polen slöts egentligen först 1729, sedan Sverige icke mer hade beröring med Polen.
Vid denna tid började partier att yppa sig i Sverige. I spetsen för dessa ställde sig de utmärktas te män och be-stridde hvarandra högsta inflytandet på regeringsårendena, under det konungens anseende alltmera aftog.
