Sida 192
Carl Ormsons dolter lill Bjurum, var älskvärd och glad till lynnet. Det heter om henne:
Af alla de fruer man kan feta,
Skall man aldrig skönare qvinna leta.”
Hon följde honom på resor och krigståg och utgjorde hans lust i lyckan, hans tröst i olyckan. Hon var alltid färdig till dans, och älskade prakt och lekar. 'Efter hennes död lät konung Carl viga sig vid Christina, en höfvidsmans dotter från Finland; men detta äktenskap blef af Rådet aldrig erkändt.
Återblick: Carl fördrifves. Hans afresa till Finland. Rikets olyckliga ställning. Carl återkommer, besegrar sina fiender och dör. Hans råd till Sten Sture. Gemåler.
(S. T. S. M. Æ.)
*
X. STEN STURE DEN ÄLDRE.
Stockholms stad och Dalkarlarne erkände herr Sten Stuue för riksföreståndare, och hans embete bekräftades på en allmän riksdag i Arboga 1471, ehuru en mängd af herrarne yttrade ett högt missnöje. Konung Christian, då han förnam händelserna i Sverige, seglade med en stor flotta till Stockholm, der Knut Pos se, en af Stures tappre vänner, förde befälet. Herr Sten lemnade sin gemål, fru Ingeborg Tott, på slottet, och begaf sig sjelf till Dalarna, för att hem-ta hjelp. Christian yttrade föraktligt om honom, att han skulle aga denne sin smådräng med ris.
Konung Christian lade sin flotta vid Kepplingeholmen (Blapieholmen), som genom en bro öfver Neckestrdm sammanhängde med Norrmalm. På Brunkeberg uppställde han sin här, och på spetsen af höjden fladdrade Danska riksbaneret, Dannebrog. En afdelning af hären hade blifvit uppställd något längre fram, vid Clara kloster.
Sten Stare hade samlat en ansenlig styrka, och anryckte mot Stockholm, för att låta svärdet afgöra, om Sverige skulle vara ett fritt rike eller ej. Natten till den 10 Oktober 1471 begynte Svenskarne vid Rolebro att feja sina vapen och rusta
