Sida 242
pct ingalunda syntes förgäfves, som hans fader yttrade med sin förutsägelse: ”Han skall göra det.”
Vid 17 års ålder gjorde Gustaf Adolf sitt första krigs- ' tåg. Året förut, då fadren på riksdagen si?ta gången talat med ständerna, hade prinsen fortsatt öfverläggningarna i hans ställe och dervid blifvit allmänt beundrad för sitt manliga väsende samt förklarad ”varaktig,” d. ä. så kommen till man, att han kunde bära harnesk och vapen. I spetsen för 1500 ryttare intog han då fästningen Styr-Kalmar, som Danske konungen anlagt i Bleking. Han visade sig skonsam emot de besegrade.
Återblick: Spådom om Gustaf Adolf. Drag från hans barndom. Hans uppfostran. Hans första krigsbedrift.
*
II. DANSKA OCH RYSKA KRIGEN.
Vid sin faders frånfälle emottog Gustaf Adolf kronan öfver ett rike, som var i en farlig ställning. Alltsedan Gustaf I:s tid hade det icke njutit fred. Inom landet hade man under de sista femtio åren sett fasorna af brödrakrig, borgerligt krig, religionsstrider och tvenne konnngars störtande från thronen. Utom landet möttes Gustaf Adolf af krig med alla grannar. Det farligaste kriget var det med Danmark, hvars konung, Christian IV, ehuru han ovärdigt bemött Carl IX, var en förträfflig regent för sitt land. Han hade intagit Sveriges förnämsta fästen, Kalmar och Elfsborg, och Gustaf Adolf måste anstränga alla krafter för att återtaga dem. Efter ett tåg inåt Skåne, skulle Gustaf Adolf tåga öfver den tillfrusna Wittsjön, då isen brast under hans häst. Danskarne hade just gjort ett anfall, så att det var svårt att under sjelfva striden komma konungen till hjelp. Konungens kammarjunkare, Per Baner, och en Uplandsryttare, Thomas Larsson, lyckades att hjelpa honom upp. Den räddade ko* nungen skänkte genast sitt silfverbälte åt ryttaren och sade: ”Jag skall komma ihåg dig med ett stycke bröd, som skall räcka både åt dig och dina barn.” Svenskarnc blefvo slagne
