Sida 273
nåde skrifter, hvilka innehålla vigtiga saker för Svenska historien.
Återblick: Gustaf Horn. Johan Baner. Lennart Torstenson. Carl Gustaf Wrangel. Hans Christoffer Königsmark. Ludvig De Geer. Per Brahe d. y. Clas Fleming. Johan Skytte. Johan Adler Salvius. Johannes Rubeckius. Johannes Messenius.
*
XVII. CHRISTINA.
Vid 18 års ålder emottog Christina, 1644, sjelf regeringen, och gpdkände sina förmyndares förvaltning. Det var en farlig storhet, hvartill Sverige stigit vid denna tidpunkt. Christina egde snille, men icke vishet for en sådan ställning. En drottning af högre bildning, med mera glänsande egenskaper, har aldrig suttit på en thron. Allt hvad lärdom hette, alla statskonstens hemligheter kände hon. Ett skarpt förstånd, en vidsträckt makt, ett frejdadt namn efter en fader, kanske den ädlaste hjelte som dött för menskligheten, erfarna rådgifvare, stora fältherrar, allt hade bort bidraga att göra hennes regering lika lycklig som prisad. Men henne fattades en egenskap, förutan hvilken ingen menniska, minst en qvkma, eger värde. Hon. saknade hjertats godhet. Hennes fåfänga och ärelystnad voro gränslösa och hade förhärdat hennes hjerta. Hon slösade utan återhåll med rikets tillgångar, och undersåterne förmådde icke bära de skatter, som hennes kostsamma lefnadssätt kräfde. Hennes flygtiga nyc-Her utmärkte ofta gunstlingar; men hon öfvergaf dem lika hastigt, som hon för dem fattade tycke. Hon var vårdslös om sitt yttre och nyttjade en drägt nästan till hälften manlig.
Emot den vise Axel Oxenstjerna, hvars anseende i den politiska verlden var orubbligt och stort, röjde hon en småaktig afund. Fältherrarne belönade hon kungligt, men så, att det skedde på folkets bekostnad. Hon beklagade, att hon under sin regering icke iick tillfälle att sjelf föra befälet i något fältslag.
