Sida 315
ste låta bära sig |£ en bår. Båren Wef sönderskjuten, och oaktadt sitt sår måste han stiga till häst. Hela Svenska håren blef i grund slagen. Så började en kedja af olyckor, som störtade Sverige från sitt höga anseende ibland Europas makter, och i stället upphöjde Ryssland.
Konung Carl, som ännu kunnat finna utvägar att betvinga sin förnämsta fiende, uppoffrade likväl fäderneslandets * fördelar för sin håg att utföra underbara och äfventyrliga gerningar. Efter det förlorade slaget vid Pultava flydde han, åtföljd af en liten skara af sina trognaste, bort till Turkiet. Omkring 19,000 Svenska fångar blefvo efter detta slag kringspridda i Ryssland, der de på det besvärligaste sätt födde sig bland vilda folkslag. Officerarne anlade skolor, och bidrogo så till fiendernas undervisning och ofta omvändelse till chi ist-na läran: ty många hedningar funnos ännu i Ryssland.
Återblick: Carls uppfostran. Tillträde till regeringen. Hans nöjen. Hans grannar och deras planer emot Sveriges anseende. Danska kriget. Slaget vid Narva. Tåget mot Polen, öfverg&ngen öfver Düna. Slaget vid Clissow. Krakaus intagande. Stanislaus Leczinsky. Freden i Altranstadt. Ryska kriget. Slaget vid Holofzin. Slaget vid Liesna. Slaget vid Pultava. Carl undkommer. Fångarnes öde.
*
VIII. MAGNUS STENBOCK.
Efter slaget vid Pultava repade Sveriges< fiender åter modi Konungarne August och Fredrik beslöto a£t nu angripa Sverige. Konung Stanislaus blef bortdrifven ur Polen, och i Skåne inryckte en Dansk här.
Då uppträdde som fäderneslandets räddare den tappre Magnus Stenbock (f. 1664), som förlorat sin lielsa under kriget i Polen och derföre måst återvända hem. Han samlade em krigshär af bondgossar, ofta klådde i skinnpelsar och träskor. Men Stenbock förstod att lifva drängarnes möd,, och, under det Dansken med åtlöje såg den föga prydliga håren, vanm Stenbock den ena fördelen efter den andra och slog Danskarne vid Helsingborg den 28 Febr. 1710, så att de, efter en stor förlust, med största skyndsamhet flydde tillbaka till See-
