Sida 108
gerna tillstädja den Gudens tjenare att bo ibland oss. Om våra egna gudar öfvergifva oss, är det godt att hafva den nya Gudens ynnest.”
Menigheten biföll detta tal. Konungen kallade derefter Ansgarius till sig och meddelade honom tillåtelse att predika sin lära i landet. Han skänkte äfven sjelf plats till en kyrka. Ansgarius köpte ett hus till boning for presten, och tillsatte en vid namn Eribert till själasörjare för församlingen i Birka. Derefter reste den fromme erkebiskopen hem till Hamburg igen, 854.
I Sverige efterträdde åtskillige christna lärare hvarandra, under Ansgarii fortfarande öfverinseende. Ansfrid kom efter Eribert. Då derefter Ragembert begaf sig på resan, blef han mördad under vägen. Rimbert kom i hans ställe, och skötte sitt embete i flera år. Han berömmes såsom en foglig man. Alla de lärare, som Ansgarius utsände till hedningarnas omvändelse, blefvo af den gode biskopen väl förmanade, att uppföra sig christligt och fogligt, samt nära sig af sina egna händers arbete. Sjelf var han alltid flitig, och då han icke läste och bad, plägade han sysselsätta sig med att binda nät. Alla sina inkomster använde han till nyttiga inrättningar och fattigas understöd. Han lefde tarfligt, nästan endast af bröd och vatten, och bar en tagelskjorta närmast kroppen.
Så lefde och verkade Ansgarius, ett mönster af christlig fromhet och ädelt nit. Han afsomnade vid 64 års ålder, 865, och blef, under allmän sorg och veklagan, begrafven i Bremen.
Återblick: Ansgarii dröm. Hans kallelse lill kejsarhofvet med Harald. Hans beskickning till Sverige. Hans återkomst och olyckor. Han blir erkebiskop. Hans andra resa till Sverige. Död.
(Rimberius: Ansgarii lefverne.)
*
II. ERIK WADERHATT.
Efter Björn på Håga regerade en konung Olof i Sigtuna och konung Erik Emundsson i Upsala. Den sednare var en tapper hjelte, och gjorde hvarje sommar segerrika tåg till de
