Sida 197
XIII. STEN STURE DEN YNGRE.
Den unge herr Sten Sture, ädel och älskad såsom fadren, emottog en bekymmcrfull börda i Sveriges regering. Många af adeln, som afundades hans anseende, uppreste sig emot honom. Bland dessa var isynnerhet Gustaf Trolle, som blef upphöjd på erkebiskopsstolen i Upsala. Erkebiskopen sökte att genom alla möjliga medel på Sveriges tliron för-hjelpa konung Christiern, som i Danmark 1513 efterträdt sin fader. Konung Christiern sjelf anförde flera anfall mot Sverige. Han blef likväl slagen vid Bränkyrka 1518, der Svenska baneret fördes af en ung ädling, Gustaf Eriksson Wasa. Han ville då ingå förlikning, begärde ett samtal med Sture och fordrade till den ändan gisslan. Åtskilliga Svenska ädlingar begåfvo sig fördenskull till hoqom; men han förde dem trolöst såsom fångar lill Danmark. Kriget fortfor. Christierns fälIherre, Otto Krumpe, inbröt i Westergötland 1520. Sten Sture mötte honom på isen af sjön Asunden vid Bogesund (nu Ulricehamn). En kanonkula, som studsade mot isen, träffade riksföreståndaren i höften. Han nedlades i en släda, och fördes undan uppåt landet. Men lfan dog innan han hunnit till Stockholm. Hans här blef slagen, och Danska hären tågade framåt.
Stures gemål hette Christina Gyllenstjerna. Hon förde befälet på Stockholms slott, der hon inneslöt sig med sina fyra späda barn och beslöt försvara sig. Erkebiskop Trolle ryckte med en här emot Stockholm, men lyckades icke att förmå henne till uppgift af staden. Hon visade en ädel verksamhet. Sin enda son sände hon till Polen, och begärde hjelp af dess konung. Från Lybeck skaffade hon sig Tyska hjelptroppar. Till de Svenska herrarne skref hon ömma och alfvarliga bref, förmanande dem till enighet och mod, och bad dem välja en skicklig, ny riksföreståndare. Emellertid nalkades Danska hären. ' ”Om det regnade bönder från himmelen,” yttrade sig Danskarne, ”fråge vi ej efter dem.” Mer än en bondehär, som försökte motstånd, blef slagen. Gustaf Trolle var isynnerhet verksam i Christierns här.
