Sida 321
4. FRIHETSTIDEN.
I. ENVÅLDSMAKTENS AFSKAFFANDE.
Underrättelsen om konung Carl XII:s död tycktes icke förvana lians sy&ter, Ulrika Eleonora. Hon hade blifvit förmäld med landtgrefven af Hessen-Cassel prins Fredrik, som befann sig vid Svenska hären i Norrige. Ehuru en son af Carls äldre syster Hedvig Sofia ocli den vid Clissow stupade hertigen af Holstein var närmare berättigad till thron-följden, lyckönskade Rådet Ulrika Eleonoiia att varajdrott-ning, med vilkor att hon afsade sig envåldsmakten eller suveräneteten. Bref afsändes till krigshären, der prins Fre-drik var högste befalhafvare, och der han åt sin gemål sökte att vinna kronan, med förbigående af den unge hertigen Carl Fredrik af Holstein, som också befann sig vid ar-men. Men medan Carl Fredrik inneslöt sig i sitt tält, vid underrättelsen om sin morbrors död, för att dölja siu bittra sorg, begagnades tillfallet att vinna hären för Ulrika Eleonora. Krigskassorna utdelades till befälet, och baron Görtz, som var af Holsteinska partiet, blef arresterad. Carl XII hade icke sjelf forordnat om thronföljden. ”Här finnes alltid ett hufvud, som denna krona passar åt,” hade han yttrat: ”Jag har svårt vid att komma dem till att lyda medan jag lefver; huru vill jag vänta, att man skall lyda mig efter min död?” Man framställde hertig Carl Fredrik såsom en vän af suveräneteten, och derigenom förmåddes hären att hylla Ulrika Eleonora, som afsagt sig den. Nu gafs befallning att tåga tillbaka från Norrige. Detta återtåg skedde med en alldeles onödig brådska, så att man med flit uppoffrade och förstörde alla förråder. Fältmarskalken Rehnskiöld lät vid Strömstad spränga och sänka de Svenska skeppen. Vid Uddevalla befallde han, att kanoner, gevär och förråder skulle kastas i sjön vid det osanna ryktet, att Norska hftren vore i antågande emot staden.
