Sida 283
Ehuru farorna voro stora, bäfvade konungen Icke i mot* gången. Han beslöt att genom nya ansträngningar återvinna $in öfverlägsenhet, Han sammankallade rikets ständer till öf-verläggning i Göteborg, Der insjuknade han, just under riks-, dagen. Då sjukdomen blef mera farlig, tillsade han sin lå-kare att upprigtigt säga honom, om han skulle dö: ”Jag har aldrig varit rädd för döden,” sade han, ”och är det ej heller nu.” Vid tanken på nederlaget på Fyen utbrast han: ”Fyen, den Fyen dödår mig!” Efter en chrisltig beredelse och ett rörande afsked -från sina trognaste rådsherrar och befälhaT-vare, skulle han underskrifva sitt testamente. Han förmådde dock icke mér än teckna de tre första bokståfverna af sitt namn. Den 13 Febr. 1660 om natten afled hjelten, lem-nande efter sig sina stora planer ofullbordade.
Han var förmäld med Hedvig Eleonora -af Holstein.
Återblick: Carl Gustafs grannar.. Hans plan. Kriget möl iPolen. Slaget vid Warschau. Tåget mot Danmark. Fredriksuddes bestormning.~ Tåget Öfver Balterna. Freden i Roeskilde. Konungens stälVnifig. Fredsbrottet.. Köpenhamns belägring. Danskarnes upp»-Tesrfingär. Sjöslaget i Öresund. Stormen på Köpenhamn. Neder-4*fetj*IFyef*, Riksdagen i Göteborg. Konungens död. Hans genrfl.
*
II. CARL GUSTAFS SAMTIDA.
TPfartegrefren och hertigén af Stegeborg AdoiJ Johan (född på Stegeborg 1629), konung Carl Gustafs broder, var en stråf *ch siélt herre, som ^otvifvelaktfgt såsom fältherre gagnat Sverige* men hans egenftyitiga och råa väsende väckte så mycket missnöje emét honom, -att till och med hans egna barn drogo sig ifrån honom. Han var genetfålissimus öfver Svenska hären till lands, och i sitt testamente utnämnde den döende konungen honom tiH riksmarskalk och öfver-förmyn-dare för sin späda son. Men ständerna åntogo icke testa*-' men te t* oeh hertigen måste draga sig tillbaka till det enskilda lifvet. Han afled 1689. Han var förmäld först med firö-kdn Elsa Beata Brahe, oeh andra gången med hennes ko-sin, Erik Axelsson Oxenstjernas enka Elsa Elisabet Brahe;
