Sida 341
Konungen förlorade dock icke modet, utan rustade sig med förnyad kraft till följande årets fälttåg. Han vann en seger vid Walkiala. Örlogsflottan under hertig Carls befäl mätte sig några gånger med fienderna, men utan afgjord seger, och förenades derefter, under konungens eget befäl, med skärgårdsflottan. Konungen beslöt att blockera Wiborg, men blef i sjelfva verket der instängd och sjelf blockerad af en öfverlägsen Rysk flotta. Hans belägenhet var så förtviflad, att man i Petersburg beredde sig att emottaga honom såsom fånge. Men han beslöt att försöka det yttersta. Då en gynnande vind uppstack, hissade han segel och kastade sig på Ryssarna, hvarvid Svenska örlogsmännen ådagalade den största tapperhet och slogo sig ut, ehuru med betydlig förlust. Konungen sjelf i sin slup befann sig midt i elden, men lyckades att rädda sig med största delen af sin flotta. Han samlade skyndsamt förstärkningar till sig, och lade sig vid Svensksund, der han året förut lidit nederlaget. Han blef den 9 Juli angripen af Ryssarnes öfverlägsna styrka; men denna gång gynnades Svenskarne af vinden, så att Ryska flottan blef i grund slagen. Dess amiral undkom endast med möda, simmande och sårad. Sjelfva amiralskeppet och 52 större fartyg blefvo tagna. Svenskarnes byte bestod dessutom i 650 kanoner, flera tusen fångar, fanor och flaggor. Denna seger tillintetgjorde på en gång alla Ryssarnes planer, så att de voro färdige att på hvad vilkor som helst sluta kriget. Freden slöts i Verelä d. 14 Aug. 1790. I denna fred afträddes intet åt Ryssland.
Återblick: Anfallet mot Ryssland. Sjöslaget vid Hogland. Anjalaförbundet. Danska kriget. Konungens rådighet. Nederlaget vid Svensksund. Reträtten från Wiborg och segern vid Svensksund. Fred.
*
IV. GUSTAF III:s SISTA RIKSDAGAR.
Under Ryska kriget höll konungen 1789 års riksdag. Han hade beredt sig till densamma på allt möjligt sätt. Det var hans afsigt att här tillegna sig en ännu större makt, midtunder farorna af utländska krig. Den, som förnämligast
