Sida 189
prelaten. Sårad af en pil, undkom han nästan ensam till Stockholm, der han med möda insläpptes. Han insåg, att tfissnöjet med honom var allmänt; nedsatte derföre i hemlighet en del af sina kostbarheter och penningar i klostret på Riddarholmen, och lät föra det öfriga ombord på ett skepp, dit han ifven sjelf begaf sig. Just då han lemnade staden, frågade en af erkebiskopens hemliga anhängare, om han glömt något. ”Ingenting annat,” svarade Carl, ”än att låta hänga dig och dina kamrater.” Derefter afseglade han till Danzig (i Februari 1457).
Nu ankom erkebiskopen med sina anhängare till Stockholm. Inom en månad uppgåfvos staden och slottet åt honom. Då han fann tvenne konungens döttrar i staden, lät han sätta dem på en skuta och utan barmhertighet, midt under den kalla och stormiga årstiden, föra dem öfver till Tyskland, der (fe fingo, bäst de kunde, uppsöka den landsflyktige fadren.
Återblick: Carl Knutssons konungaval. Thord Bonde. Jöns Bengtsson Oxenstjerna. Carls flykt. Hans döttrar.
(S. R. S. M. Æ.)
*
VIII. CHRISTIAN I.
Sedan Carl blifvit fördrifven, inkallade erkebiskopen Christian 1 af Oldenburg till riket, och han kröntes i Upsala 1157. I början regerade kon ungea i fred och ro, men till slut blef folket uppretadt af hans girighet. Hans fogdar utpressade stora skatter, och öfverallt, der han hörde omtalas att dyrbarheter och penningar funnos, anställde han undersökningar, för att åtkomma dem. Folket sade derföre, att lian var en rikets förderfvare, ehuru han eljest var en ,from och saktmodig man. Han erhöll öknamnet Bottenlös Tomma-tas/ca.
Erkebiskopen visade sig nu mindre nöjd med konungens åtgärder, och Christian lät hastigt och oförmodadt fängsla honom samt föra honom till Danmark. Bönderna uppreste sig och tågade emot Stockholm. Vid sin afresa derifrån hade
