Sida 204
1. GUSTAF DEN FÖRSTE OCH HANS SÖNER.
I. GUSTAF ERIKSSON.
Herr Erik Johansson Wasa bodde, med sin husfru, Cecilia Månsdotter till Eka, på Lindholmens gård i Upland. Der föddes deras son Gustaf den 12 Maj 1496. Då gossen uppnått 6 års ålder, sändes han till Sten Sture den äldres hof, att der uppfostras. Konung Johan såg honom der en gång, förvånades af hans lifliga och sköna utseende, klappade honom på hufvudet och sade; ”Nog blir du en märkelig man, om du får lefva.” Han ville äfven föra barnet till Danmark för att uppfostras, men Sten Sture förekom det. Gustaf sattes uti Upsala skola, der han redan talade om, huru han ville drifva Danskarna ur riket. Vid 18 års ålder kom han till Sten Sture den yngres hof. Han förde Svenska hufvudbaneret i Brännkyrka slag, och var en bland de Svenska ädlingar, som der lemnades åt Christiern till gisslan. Då han blifvit bortförd till Danmark, anförtroddes han åt en frände, berr Erik Baner på Kallö, för att bevakas. Han blef der vänligt behandlad; men hans Svenska hjerta led beständigt af de smådelser, som de stolta Danskarna yttrade om Sverige. Tidigt en morgon förklädde han sig till bonde, och begaf sig på flykten till Lybeck, dit han lyckligen undkom. Men der infann sig herr Erik Baner och återfordrade honom, såsom sin fånge. I ett tal inför Rådet bevisade Gustaf, med segrande vältalighet, att han orättvist och emot all folkrätt blifvit bortförd, samt sålunda egde rättighet att återtaga sin frihet, när helst han kunde. Borgmästaren Nils Broms förskaffade Gustaf lägenhet att komma öfver till Kalmar.
När han åter beträdde sin fädernejord, fann han den eröfrad af den Danske tyrannen. I Kalmar förde ett ädelt fruntimmer, uppeldadt af Christina Gyllenstjernas exempel,
