Sida 170
2. UNIONSTIDEN.
I. ALBRECHT AF MEKLENBURG.
Unionstiden kallas ett tidehvarf, hvarunder Sverige merändels var underkastadt fremmande regenter. I början hade Svenskarne sjelfve valt en utländsk konung. Sedan sökte fremraande regenter att intaga landet genom list eller våld. Slutligen blef dock regeringen oftast af Svenska herrar återtagen.
Konung Albrecht var en tapper riddare, men genom sina utländska seder och sina knektars rofgirighet blef han förhatlig i Sverige, Han gynnade också sina landsmän så^ framför alla andra undersåter, att så snart en sådan kom och sökte tjenst, blef han med den största välvilja emottagen, och konungen utstyrde honom med kläder och penningar, samt kallade honom morbror eller frände, för att tillvinna honom anseende och isynnerhet skaffa honom rikt gifte i Sverige. Det förmäles i en gammal visa om den Tyska knekteus huserande:
Fick han kogerbössa, med pilar uti,
Då måste bonden till skogs ju fly.
Spänne i bälte och krusad t hår,
Rostadt svärd, stålhandske vid lår,
Rider i gård och går i stuga,
Yill den fattiga bonden truga.
”Hustru, hvar är din unga hona,
Den skall du ej längre för mig löna (dölja).
Ligger bon gömd under bänk eller pall,
Bär henne fram med äggen all.
Har du ej mer än en enda gås,
Den skole vi hafva i qväll till krås (stek).”
Han lå^er upptända Väl femton ljus,
Och dricker och ?krålar i fullan dus.
Det månde de ädla bönder sörja,
Att legodrängar slik lek uppbörja.
\ärobok i Fädernesl, HisL . H
