Sida 97
I. Ansgarius
nadt vare Herrans namn!” Derefter sökte han sin tillflykt hos biskop Leuderic af Bremen; men denne ovärdige embets-broder dref honom bort. I denna förtviflade belägenhet fann han tröst och deltagande hos en gudfruktig q vinna, vid namn Ikia. Hon skänkte honom ett gods Ramsloe, i grannskapet af Hamburg, och han begynte åter samla omkriog sig de få, som uthärdat med honom i alla vidriga skiften. Han besökte, styrkte och uppmuntrade sina förödda församlingar.
Konung Ludvig af Bäjern tänkte ändtligen på det Ham-burgska stiftet. Leuderic af Bremen dog, och konungen la-de hans stift under det Hamburgska, ehuru den oegennyttige Ansgarius icke önskade det. Under Ansgarii olyckstid hade den Svenska församlingen i Birka i sju år saknat prest. Eremiten Ardgar blef nu dilsänd till Herigar, hvilken Ansgarius isynnerhet älskade och kallade sin son, emedan han med fast sinne framhärdat i tron och äfven styrkt och uppmuntrat sina trosför vand ter. Ardgar blef af honom och sjelfva konungen väl emottagen. Men Herigars sista timma var kommen. Ardgar uppfyllde mot honom en själasörjares heliga pligt. Äfven en from q vinna, Frideborg, blef af honom tröstad med sakramentet i sina sista stunder. Denna Frideborg förordnade på sitt yttersta, att all hennes egendom skulle utdelas till de fattiga. Men emedan sådana på den tiden icke funnos i Sverige, måste den föras utrikes. Efter dessa dödsfall längtade eremiten tillbaka till sin enslighet och lemnade Sverige.
Ansgarius ville nu öfvertala Gautbert att återresa till Birka, men denne fruktade att genom sin närvaro uppväcka nya förföljelser emot de christna. Alltså beslöt Ansgarius att sjelf resa dit och se till, att den christna församlingen icke gick under. Konung Ludvig gillade hans förslag, och gaf honom uppdrag till den Svenska konungen, såsom hans fader gjort vid första resan.
Nu begaf sig Ansgarius till konung Erik i Julland, hvilkens vänskap han egde, liksom förut Haralds. Denne Lärobok i Fädemesl. Bist. ?
Källa: Project Runeberg ·