Read Runeberg

Lärobok i fäderneslandets historia

Originalsida 109
Originalsida 109
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

Sida 109

IV. Slaget vid Svolder

som konungarue ansågo för Ormen Långe. Erik jarl bad dem låta det segla förbi, försäkrande att icke så vore. Flere andra, allt större skepp seglade derefter; men Erik förklarade, att intet af dessa förde Olof Trygg vason, ehuru konungarna blefvo alltmera oroliga, att han skulle komma undan, på samma gång som de beundrade de sköna förbiseglande skeppen. Andlligen kom Sigvald jarl med sina skepp. Han lade genast till ön, berättande, att Olof Tryggvason snart komme efter. Nu visade sig ett herrligt skepp, hvilket alla prisade såsom det skönaste, och konung Sven reste sig upp med de orden: ”högt skall Ormen bära mig i qväll, honom skall jag styra!” Erik jarl log; ty detta skepp var Tranan. Ett ännu större följde derefter; det var Ormen Korte. Men

i detsamma såg man ett glimmande sken på hafvet, och ett skepp nalkades med ett drakehufvud på framstammen, så högt ocK förgyldt, att dess glans spridde sig vida omkring på sjön, när solen derpå kastade sina strålar. Då alla förundrade sig öfver dess präktiga byggnad och höga bord, sade Erik jarl: ”Stån nu upp! Nu behöfves ej längre tvista, hvar Ornren Långe seglar.” Då intogo konungar och kämpar skyndsamt sina platser på skeppen, och den förenade flottan lade ut till strids. Man hade öfverenskommit så, att först skulle konung Sven, derefter konung Olof, och sist Erik jarl angripa.

Då Olof Tryggvason såg den fiendtliga flottan så oför-väntadt, lät han drottning Thyra nedstiga i skeppsrummet. En af hans män rådde honom att skyndsamt vända om och styra utåt hafvet, på andrå sidan om ön, men han svarade stolt: ”Ännu aldrig har jag flytt i strid: råde Gud för mitt lif, men icke skola mina män tänka på flykten. Dragen härkläder uppå, och bereden eder till strids!” Olof Tryggvason hade nu allenast elfva skepp qvar: de öfriga hade seglat förut utåt hafvet. Ormen Långe lades midt uti linjen och fem skepp på Jivardera sidan.

Konung' Olof Tryggvason, med sin glänsande gyllne hjelm och sköld, och en kort purpurrock öfver rustningen, syntes högst på bakstammen af sitt skepp, öfverskådande fiendernas stridsordning. Om Danskarne yttrade han sig förakt-

* '

Källa: Project Runeberg ·