Sida 155
XIX. Helgonen Birgitta och Catharina
med alla klockorna i Rom, och detta varade hela natten och följande dagen. Om morgonen bittida samlades alja patriarker, biskopar och prelater i påfvens palats, klådda i messe-drägt. En procession, med hvilken påfven sjelf följde, afgick till stora kapellet. Detta var upplyst af ljus och facklor, samt klådt med dyrbara tyger, och golfvet var öfverströdt med vålluktande blad och blomster. Påfven höll derpå ett tal och förklarade Sancta Birgitta för helgon. Derefter sjön-gos messor och psalmer. Följande dagen fortsattes högtiden i den stora St. Peters-kyrkan, som alltifrån midnatten var upplyst af 30,000 lampor, utom facklor och ljus. Då in» skref påfven, med egen hand, Birgitta i den förgylda boken, der alla helgons och englars namn voro upptecknade.
St. Birgitta blef sålunda mycket vördad och dyrkad. Hennes orden var äfvenledes högt ansedd. Hufvudklostret var i Wadstena, och hon hade sjelf författat klosterreglorna, hvilkd voro bekräftade af påfven. Framför allt ålade hon nunnorna kyskhet, ödmjukhet och sjelfvillig fattigdom. Ingen fick tala ett ord, alltifrån morgonen bittida, till dess messan till Jungfru Marie ära var låsen. Nunnorna måste ligga på halmbol-ster. Deras kläder voro af grått ylletyg. På hufvudet buro de en mössa, och deröfver ett dok af svart lärft. Ofvanpä slöjan fastades en lapp af hvitt lärft, såsom en krona, på hvilken fem röda lappar voro fastsydda, i form af ett kors. Nunnorna måste afsäga sig allt umgänge med verlden, och endast ytterst sällan fingo de genom ett fönster tala med sina närmaste anhöriga. Ingen flicka fick antagas, innan hon fyllt 18 år. Då en jungfru anmälde sig, måste hon först undergå ett prof-år. Om hon derefter förklarade sig villig att antaga det stränga lefnadssältet, utsattes vigningsdagen. Då skulle den blifvande klosterjungfrun utanför kyrkodörren vänta på biskopen. När han kom, frågade han henne: ”Är du fri från alla kyrkans band, äktenskap, trolofning och bannlysning T” Svarade hon ja, så fördes hon inom kyrkodörren, och framför henne bars en duk, på hvars ena sida var Frälsarens bild, på den andra Jungfru Marias. Nu invigde biskopen en ring och satte den på hennes högra hand,
Källa: Project Runeberg ·