Sida 174
IV. Engelbrecht
de upp ur båten och frågade med häftighet, om han ej för honom skulle få ega frid i Sverige. Engelbrecht svarade, att han blifvit förlikt med hans fader, och att således ingen ofred kunde komma i fråga. Men den vilde ynglingen svängde en yxa i handen, och mattade ett hugg åt Engelbrecht. Denne afvårjde hugget med kryckan, men det träffade sjelfva handefi och afskar trenne fingrai*. Ett nytt hugg träffade halsen, det tredje hufvudet, och Engelbrecht störtade död till marken. Den vilddjurslike mördaren sönderslog hans hufvud, sköt den döda kroppen full af pilar, och förde Engelbrechts hustru och följeslagare såsom fångar till Göksholm.
De kringboende hönderna samlade sig till holmen, funno Engelbrechts lik i sitt blod, upptogo det under strida tårar, och förde det till Mellösa kyrka,'der det begrafdes. Det blef sedermera fördt till Örebro.
Allmogens sorg öfver sin beskyddares död förvandlades i harm mot hans mördare. Brinnande af hämdlust stormade bönderna Göksholms slott, men dess fasta murar trotsade deras anfall. Riksföreståndaren Carl Knutsson utgaf derefter ett försvarsbref för Bengt Stensson och hans son, af innehåll, att ingen skulle oroa eller förebrå dem för deras gerning. Mördaren kände likväl intet lugn efter sitt brott. Han ville I förtviflan mörda sig sjelf, och betraktades allmänt med af9ky och fasa. Man sade, att hunmelens straffdom städse förföljde hans ätt med missöden och olyckor.
Folket höll Engelbrechts minne heligt. Han ansågs såsom en martyr för rikets frihet, och det berättades, att underverk skedde vid hans graf, liksom vid ett helgons. En af hans vänner, biskop Thomas i Strengnäs, den ypperst* Svenska poet under hela katolska tidehvarfvet, författade en sång öfver hans död:
n--Utlindingar rådde i Sverige då.
Del kunde ej värre i rikei stå.
De styrde land och fttste.
Svenske män hade sådan nöd,
Att hellre man ville vara död Än lida slika gäster.
Det fortfar så i femtio år,
Att sådant öfvervåld består:
Det är nog hårdt att lida.
Gud har det afyägt med jemnan vigt.
Han gaf det till vår syndaplikt; Dock gjorde han nåde sedan.
Källa: Project Runeberg ·