Lärobok i fäderneslandets historia

ett stort förstånd och ett ömt hjerla. Men lian aktade henne icke, utan skänkte sin kärlek åt Dyvika. En förnäm Dansk ädling, Torbern Oxe, förtjust af Dy vikas skönhet, visade henne mycken uppmärksamhet. Hon dog hastigt 1517, såsom det sades, af gift. Christiern anklagade Torbern såsom mördare, och lät, ehuru han var fullkomligt oskyldig, och ehuru ingen domare kunde förmås att fälla den orättvisa domen, halshugga honom. Sigbrit fortfor emellertid alt utöfva ett oinskränkt inflytande på Christiern. Han följde hennes råd i nästan. alla saker.

Sedan Christina Gyllenstjerna uppgifvit Stockholms slott, och Christiern der gjort sitt intåg, gjorde han en resa till Danmark, men återvände snart, för att fira sin kröning i Sverige. Det var nu han uppgjorde planen alt döda de förnämsta herrarna i detta rike. En riksdag sammankallades i Stockholm, och vid kröningshögtidliglieten undfägnades de Svenske herrarne kungligt, ehuru ingen af dem upphöjdes i ridderligt stånd. Helt oförmodadt, under gästabudet, framträdde Gustaf Trolle och anklagade de Svenska herrarna såsom brottsliga emot påfven. Alla blefvo bestörla. Christiern lät genast fängsla Christina Gyllenstjerna, jemte flera biskopar, riksrådet, riddare och adelsmän. Slottsportarna, åfvensom stadens portar, tillstängdes. En allmän ångest och fasa utbredde sig öfver staden.

Följande dagen, den 8 November 1520, vid middagstiden, kallades stadens borgare till Stortorget. Dit leddes de fängslade herrarne. En Dansk riddare talade till folket och förklarade herrarna brottsliga. Biskop Vincenlius i Skara upphöjde sin röst och betygade sin oskuld, samt ropade, att konungen var en förrädare mot de Svenske. Flere af offren begynte ropa på samma sätt, men bödlarne nedtystade dem. Biskop Matthias måste först knäböja, och blef halshuggen. Derefter biskop Vincentius. Så rådsherrarne, bland hvilka Erik Johansson Wasa och Joachim Brahe. Stadens borgmästare, flere rådmän och de mest ansedde borgare rycktes bort ur sina hus till döden. En åskådare, som fällde tårar, blef för detta yttrade medlidande inryckt i kretsen och äfven halshuggen. Liken blefvo liggande på torget öfver natten.