Lärobok i fäderneslandets historia

skytten Sven Elfsson till Isala. Knappt var Gustaf dUkom-n*en, förrän de Danske spejarne inträdde. Sven Elfssons hustru, sysselsatt att baka bröd, ville förvilla Danskarna, gaf derföre Gustaf ett slag med brödspaden, liksom han varit en af hennes drängar, och befallde honom gå ut i ladan att tröska.

Då han icke längre här var säker, gömde honom Sven Elfsson i ett halmlass, för att föra honom djupare inåt skogarna*. Danskarnes utskickade misstänkte bonden, och stucko sina -spjut genom lasset, då Gustaf sårades i benet. Knappt märkte Sven Elfsson blod under lasset, förrän han oförmärkt skar sin häst i foten, och inbillade så Danskarne, att del blott var hästen som blödde.

Tvenne andra kronoskyttar, Per och Matts Olofsson uth Marnäs, gömde honom i skogen under en kull fallen fur, der de tillförde honojn mat. , De förde honom sedermera till Rättviks kyrka, der Gustaf första gången talade till bönderna. Han föreställde dem fäderneslandets fara och Christierns grymhet, samt uppmanade dem att gripa till vapen för friheten, såsom de gjort under Engelbrecht och Sturarne. Men bönderna, som voro betänksamme, ville först inhemla sina grannars tanke. Gustaf begaf sig vidare till Mora socken. Pre-sten derstädes, Jakob Persson, visade honom likaledes välvilja, och anförtrodde honom åt bonden Temle-Maltes i Ulmeland^ Der gömde han sig i källaren. När Tomte-MaUes’s hustru-såg Danskar komma äfven hit, ställde hon ett kar öfver käl-larluckan, så att den icke upptäcktes. Vid Mora kyrka*talade Gustaf ånyo till allmogen, men Morakarlame tycktes icke vara hågade för krig, Förtvillad begaf sig Gustaf då ål Norska sidan, i lanke att för alltid lemna sitt olyckliga fädernesland*.

Emellertid kom ett Danskt parti för att gripa honom. Några bönder, som sågo den Danska ryttarskaran på Skljajis is, lupo till kyrkan och ringde i klockorna. Vädret låg upp- \ åt bygden, så alt en stor folkmängd hastigt samlades. De fremmande togo sin tillflykt dels i preslgården, dels uppe i kyrktornet, men de beväpnade. Dalk^rlarne begynle skjuta på dem, och skonade endast deras lif, sedan de heligt försäkrat , alt ieke göra G usla f något ondt.