Sida 242
VII. Gustaf Adolfs ankomst till Tyskland
läger vid Anklam. Konungen sjelf rekognoscerade stranden i en liten båt, ordnade landstigningen, och var den förste, som satte foten på land. I den mån landstigningen fortgick, arbetade ena hälften af trupperne på förskansningar, medan den andra stod slagfärdig under vapen.
I Pommern regerade en gammal hertig, Bogislaus. Gustaf Adolf ryckte emot hans hufvudstad, Stettin, der han förklarade, att han ville vara hertigens och folkets beskyddare. Efter några betänkligheter öppnades stadsportarna, och Stettin besattes af Svenska hären. Gustaf Adolf ryckte smånigom framåt, men tog sig väl tillvara att bakom sig lemna i fiendens våld något fäste, för att alltid hafva ryggen fri.
Då underrättelsen om hans ankomst spordes, yttrade kejsaren; ”Vi hafva åter fått oss en småfiende på halsen.” Man skämtade äfven öfver Gustaf Adolfs anspråk att kallas knnglig majestät såsom Europas öfriga konungar. ”Snömajestätet smälter väl,” yttrade man, ”när det nalkas söderns sol.” Generalen Conti, som förde befälet öfver de katolska trupper, som skulle försvara Pommern, sade, att Gustaf Adolf i Preussens skogar borttappat alla sina lagrar. Men Gustaf Adolf hade från Finland och Liffland, der han lemnat en krigshär sedan Polska kriget, låtit denna under Gustaf Horns befäl rycka sig till mötes. Då Conti, hvars här till en stor del bestod af Italienare, märkte, att vintern nalkades, ville han underhandla med Svenskarna om vinterqvarter. Men Gustaf Adolf hade försett sina soldater med pelsfodrade tröjor, och svarade: ”Jag ämnar uträtta mer i vinter än under hela sommaren.” Då fann Conti för godt att förebära sjuklighet och begära afsked. En ny general, som efterträdde Conti, blef fullkomligt slagen och hans krigshär upplöst. Under vintern intog Gustaf Adolf en mängd fästningar och städer.
Återblick: Gustaf Adolfs landstigning. Stettins intagande. Katolikernas uttryck om Gustaf Adolf. Vinterfälttåg.
*
Källa: Project Runeberg ·