Sida 250
X. Slaget vid Lützen
släpade konungen ett styoke i stigWgehi. Le*belling erbjud honom sin häst, men förmådde icke upplyfta den sårade från marken. Konnngen sträckte händerna empt jftnom. Fiendt-iiga kyrassiererne framstörtade. De frågade, hvem den sårade var. Pagen teg, men konnngen sade, hvem han var. Svenske ryttare nalkades i detta ögonblick. Då kyrassiererne sågo, att de icke kunde släpa den sårade konungen med sig, sköt en af dem en kula genom hans hufvud, och en annan genomborrade Leubelfing med värjan, hvarefter de flydde.
Underrättelsen om konungens död kom till Bernhard af Weimar. Den tappre ftirsten förtviflade dock icke. Han uppmanade sina krigare att hamnas sin fallne konung. Förbittrade störtade Svenskarne ånyo i elden. Fienden blef slagen, oaktadt sitt tappra motstånd, och en förfarlig förvirring }>emäktigade sig Wallensteins hår. Men just som segren tycktes Yara såker, anlände Pappenheim, ined nya trupper till Wallensteins förstärkning. Striden började ånyo. Pappenheim sökte Gustaf Adolf, för att personligen få strida med honom. Han visste icke, att han stupat. Öfverste Stålhandske som ur fiendernas händer nyss återeröfrat konungens lik, sköt Pappenheim med tvenne kulor. De uttröttade Svenskarne måste strida med Pappenheims friska trupper, men höllo sig tappert. Nils Brahe blef skjuten. Flere andra befllhaf-yare blefvo sårade.
Hela dagen . hade striden rasar. Svenskarnes glesnade leder kämpade med förtviflan. Det tyektes som ingen aktade sitt lif, sedan den ädle konungens blifvit spilldt. Det led mot aftonen, och dimman skingrade sig ånyo. Då syntes Jiniphausens brigader i fqll sjagtordning. Denna syn gaf Svenskarne nytt mod. Soldaterne omfamnade hvarandra, ropade : ”kamrat, skola vi ännu en gång deran P och svuro att segra eller dö. Nu ryckte Knipbausen an. Intet motstånd förmådde återhålla honom, och hän öfver valplatsen strömmade Wallensteins skaror, förskingrade, i vild flykt. Slagfältet, faktadt af deras k^mpngs blod, hade Svenskarne eröfrat» För ett skönt mål, mänsklighetens frihet oeh basta, upp-pffi^de Gtfttat Adolf sitt lif. Qan va* också så älskad för
Källa: Project Runeberg ·