Sida 273
I. Carl X Gustaf
Med Svenska flottan" seglade han fr an Kiel och landsteg vid Korsöer, sex månader efter den slntna freden. Han ryckte in på Seeland och framför Köpenhamn. Men i denna stad beslöt konung-Fredrik och borgerskapet att forsvara sig till det yttersta. Carl Gustaf uppsköt att storma staden. Belägringen drog derföre ut på längden, helst Danskarne gjorde några för dem lyckliga utfall.
På de öfriga orter, dera Svenskarne besatt, reste sig Danskarne. I Trondhjem belägrades Clas Sljcrnsköld, som .var befälhafvare öfver den Svenska besättningen. Han svarade fienden, då man uppmanade honom att gifva sig: ”Det sker icke förr än jag nödgas koka soppa på mina egna skinnbyxor.” Då alla förråder voro slut, och intet krut mer fanns, måste han dock daglinga. På Bornholm blefvo Svenskarne på ett lömskt sätt öfverraskade och mördade, der de voro spridda ikring landet. Bornholmarne kallade detta ohyggliga mordanslag för ”det stora svinslagtet.”
Danmark hade begärt hjelp af Holland, och denna makt, som icke gerna såg Carl Gustaf ensam herre i Östersjön, af-skickade en flotta till Köpenhamns > bistånd. Riksamiralen Wrangel låg med Svenska flottan i Sundet och beredde sig till motstånd. Men Holländarne seglade slutligen fram. En förfärlig sjöstrid begynte. Svenskarnes tapperhet var utomordentlig; men såsom skickligare sjömän lyckades fienderna att tränga igenom.
Nära tvenne år höllo sig Svenskarne i lägret utanför Köpenhamn. Natten emellan den 10 och 11 Febr, 1659 gjordes en storm på staden. Den misslyckades, och efter ett blodigt nederlag, stort å ömse sidor, gråste Svenskarne draga sig tillbaka till sitt läger.
På ön Fyen låg en Svensk styrka under Gustaf Otto Stenbock och pfalzgrefven af Sulzbach. Den blef mot slutet af året angripen af en öfverlägsen styrka. Efter en skarp gtrid måste Svenskarne, som blifvit instängda på udden Knudshoved, gifva sig. Endast Stenbock undkom.
lärobok i Fädemesl. Hist.
Källa: Project Runeberg ·