Lärobok i fäderneslandets historia

Krögaren förbarmade sig öfver honom och, då fiender sökte honom, förde honom på en liten båt ut i vassen, der han i tre veckor låg gömd, tills han lyckligt genomgått sjukdomen. Vi hafva omtalat hans förtjenst af tåget öfver Balt. Grefve Dahlberg blef sedermera rådsherre och fältmarskalk. Han hade en utmärkt skicklighet i teckningskonsten. Under sina fälttåg aftecknade han de flesta märkvärdiga ställen och fältslag, hvilka blifvit samlade och utgifna i ett stort verk. Ett annat verk af honom, Svecia antiqua & hodierna, innehåller teckningar af Sveriges märkvärdiga ställen. Grefve Dahlberg dog 1703.

Herr Erik Stenbock och Malin Sture hade en sonson, som hette Gustaf Otto (född 1614). Han begaf sig tidigt i fält, för att lära krigskonsten under Baner och Torstenson, och anförde en ströfkorps, som bidrog till tretioåriga krigets segrar. Han förmälde sig med en fröken Horn, hvilkehs död han efter ett åttaårigt äktenskap djupt sörjde. Carl Gustaf hade upp-trädt på Svenska thronen, och Stenbock anhöll lios honom ajtt få deltaga i kiiget, för att skingra sin sorg. 1 Polska kriget gjorde han sig utmärkt för sin skicklighet att slå broar. Då en gång en väldig hop fiender syntes på andra sidan ora floden Bug, slog Stenbock hastigt en bro öfver floden, i fiendernas åsyn, gick med en obetydlig styrka öfver bron och förjagade 4em. Under kriget mot Danmark förde han först befälet på Skånska gränsen ; sedermera, efter Roeskildska freden, iick han befälet öfver Svenska tropparna på Fyen. Han blef der af en fiendtlig öfvermakt slagen, och kunde knappast sjelf undkomma på en båt till konungen med den obehagliga underrättelsen om Mrens undergång. Carl Gustaf yttrade i. första förtrytelsen: ”När fanden tagit alla getterna, hvarför tog han icke bocken med?” Men han visade dock fortfarande sitt förtroende till fältmarskalkens bepröfvade redlighet. Under Carl XI:s minderårighet skulle grefve Stenbock såsom riksamiral anföra flottan. Men han visade sig mindre skicklig till sjös än till lands, och förklarades till och med oförmögen att bekläda riksamirals-embetet. Likväl fick han tillfälle att snart återupprätta sitt rykte, då han 1678 fick be-